Foto: Magnus Sandberg

Igår var det äntligen final i årets melodifestivalturné, som visserligen inte var någon turné eftersom vi varit fast på Annexet i sex veckor.

Eftersom jag redan recenserat alla bidrag i respektive deltävling känns det lite repetitivt att göra allt en gång till, så jag delar med mig av några utvalda tankar från kvällen istället!

Programledarna: Om det är någon som kan leda en melodifestival så är det Måns Zelmerlöw, och Shima Niavarani var en bra parhäst. Introt var helt okej, men däremot så måste jag säga att jag blev lite besviken på mellanakterna? Måns sjöng en egen ny låt som ingen hört tidigare, och Shima tolkade förra årets vinnare The Mamas i en version som få har efterfrågat. Jag hade förväntat mig något mer påkostat i finalen, men vi blev kanske lite för bortskämda av Pernilla Wahlgren och Per Andersson häromveckan.

De tekniska problemen: Man kanske kan tycka att folk borde ha lärt sig hur Zoom fungerar vid det här laget, men det blev stora problem för de internationella jurygrupperna att leverera sina röster eftersom ingen kunde höra vad de sa.

Christer Björkmans sorti: Christer Björkman tog farväl, och den här gången är det på riktigt! Han kommer bli saknad, men kanske inte som programledare.

Låtarna: Hög nivå även i år, men jag saknade Rena rama ding dong med Eva och Ewa. Däremot är kanske tolv bidrag i finalen lite för mycket? Det är roligt för artisterna i Andra chansen att många går vidare, men det hade absolut räckt med tio låtar.

Vinnaren: Tusse tog hem en välförtjänt seger, och med tanke på att han både var internationella jurygruppernas och tv-tittarnas favorit med bred marginal så är det svårt att säga något annat. Själv så hade jag hellre sett Eric Saade som vinnare, men jag har inte tyckt att rätt låt vunnit sedan 2017.

Tills nästa år är publiken förhoppningsvis tillbaka i tävlingen och viftar med ballonger som vanligt. Annars så får vi hoppas att de internationella jurygrupperna lär sig hur Zoom fungerar tills dess.

Foto: Peter Wixtröm

Det är mycket rapportering om Melodifestivalen just nu, men efter den här helgen är det över så att jag kan återgå till att rapportera om andra viktiga kändisnyheter! En av artisterna som tävlar i finalen är Anton Ewald, som fick mycket kritik efter segerframträdandet i sin deltävling. Anton blev emotionell, slutade röra på läpparna och sänkte micken, men sångrösten fortsatte att höras som om ingenting hade hänt.

Till Aftonbladet Nöje försvarar nu Anton valet av att ha körsångare som backup på scenen.

”– När man gör ett så krävande nummer som jag gör så behöver man ta de här pauserna. Jag tror inte att det finns nån artist i hela världen, och inte i den här tävlingen heller, som inte har bakgrundssång. För det behöver man. Alla behöver det och framför allt vi som rör på oss mycket, vi kommer behöver det lite extra så klart”

Det här är dåliga nyheter för de som tittar på Melodifestivalen och förväntar sig att få höra artisterna sjunga live. Snart finns det inte många platser kvar där man får höra tre minuters oavbruten livesång från artister! Med det sagt så är det naturligtvis svårt att skutta omkring på scenen, dansa sexigt och samtidigt fokusera på sången utan att något blir lidande.

”Men du tror inte att det kan påverka hur folk tänker på dig som artist?

– Det vet jag inte, det kan jag inte svara på. Men det hoppas jag inte utan att folk förstår att det är ett väldigt krävande nummer.”

Alla vet att det (oftast) krävs mer än en bra sångröst för att lyckas i Melodifestivalen. Nu för tiden är det snarare det första man kan prioritera bort, eftersom det är det minst viktiga i framträdandet! Showen och dansen kommer först, men sångrösten kan man alltid outsourca till någon annan i bakgrunden.

Den nygamla läxan som vi återigen har fått lära oss är alltså att verkligheten inte alltid motsvarar hur det ser ut på tv. Nu när det framkommit att många av artisterna har backupsångare så kommer det kanske följas av fler chockerande avslöjanden. Till exempel att programledarna har manus som de repat i förväg!

Foto: SVT

I helgen rapporterade jag om Edward Bloms starka reaktion angående Grotescos mellanakt i Melodifestivalen! Mellanakten spelades in i Värmdö kyrka, något som visade sig vara känsligt eftersom kyrkobyggnader är en symboliskt laddad plats.

Nu har även de ansvariga för Värmdö kyrka själva uttryckt sin besvikelse över mellanakten, och menar att de inte hade tackat ja om de hade vetat att folk skulle bli arga. Aftonbladet Nöje rapporterar.

”Det var inte uppskattat inom kyrkan och Hans Gårdh, 56, kyrkoherde i Värmdö församling, som gett sitt tillstånd till inspelningen blev besviken på SVT när han såg slutresultatet i tv.

– Det är att det sker mitt i kyrkorummet med alla dess laddade symboler.”

Kyrkan uppläts alltså frivilligt som inspelningsplats för mellanakten, och de ansvariga i församlingen borde eventuellt ha räknat med att religiösa symboler skulle synas? Det var ju trots allt de religiöst laddade symbolerna som Grotesco ville åt från första början! Vad hade annars varit poängen med att spela in i en kyrka?

”– Vi hade vaktmästarpersonal på plats under delar av inspelningen. Det var mycket rök och där var känslan mer att det skulle bli en feel good-känsla än en provokation. Nu blev det så för allt för många och bland det värre man har varit med om. Det blev inte som vi hoppats eller trott.”

Jag är inte religiös och har därmed svårt att sätta mig in i känslan, men jag har däremot sett på en hel del mellanakter i Melodifestivalen och ofta tänkt att det är bland det värre jag varit med om. Det är en känsla som kan drabba de flesta melodifestivaltittare några gånger om året.

I en kommentar till Kulturnyheterna meddelar Melodifestivalens projektledare att de varit tydliga från början i sin dialog med kyrkan.

”Vi har varit så tydliga vi kan med hur slutresultatet av inspelningen skulle bli. Vi har även skickat över råmaterial från inspelningen innan det färdigställdes helt”

Det hade eventuellt varit för sent att dra sig ur efter att inspelningen var gjord, men det främsta skälet till varför kyrkan ångrar sig verkar vara att andra personer blev oväntat upprörda. Vem hade kunnat ana att det skulle bli ett sådant rabalder av rökmaskin, halvnakenhet, techno och utmanande dans i en kyrka från 1300-talet! Jag förstår att kyrkan gärna vill ta steget in i framtiden och förnya sig själva, men med facit i hand borde de kanske tänkt ett steg längre. När Grotesco knackar på och frågar om de får låna ett altare en stund så är det dags att ana oråd.

Foto: Peter Wixtröm

Igår gick Andra chansen av stapeln! Inget banbrytande hände rent musikaliskt, men det är inte mello på riktigt utan att någon är rasande över en mellanakt! Den här gången är det Edward Blom som har synpunkter på att Grotescos fartfyllda mellanakt spelades in i Värmdö kyrka.

Sorgligt att behöva se en rockvideo där en kyrka skändas och man hånar nunnor och munkar. Otänkbart med en annan religions företrädare och heliga byggnader, men kristna är fritt villebråd. #mello

— Edward Blom (@Edward_Blom) March 6, 2021

Det är knappast första gången som en artist beter sig utmanande i en kyrka, men det kanske är just därför som Edward Blom är upprörd! Till Aftonbladet Nöje utvecklar han kritiken, och vad han tycker hade varit okej.

”– En filmad gudstjänst eller en dokumentär om verksamheten. Jag kan tänka mig spelfilmer i väldigt speciella fall. Men det är bättre att bygga upp en kyrka i en studio i så fall.”

En dokumentär om Värmdö kyrka hade visserligen varit mer intressant och underhållande än många andra mellanakter i årets Melodifestival, men skämt åsido så förstår jag att Edward är upprörd. Däremot så har inte SVT en obegränsad budget, och det hade eventuellt blivit svårt att få loss pengar till att bygga upp en kyrka från grunden för en mellanakt på fem minuter. Alla pengar gick till Pernilla Wahlgrens och Per Anderssons mellanakt förra veckan!

Melodifestivalens projektledare Anette Brattström tonar dock ner den eventuellt okristliga mellanakten.

”– Jag ser inte att kyrkan skändas men jag har full förståelse för att det finns starka känslor kring det här numret. Jag hoppas att tittarna ändå kan se det för vad det är, säger hon.”

SVT visste så klart vad de gjorde när de anlitade Grotesco för en mellanakt, och de är nog glada över att debatten stannar vid en upprörd Edward Blom och inte rasande ryska ambassadörer.

”Edward Blom blir känslosam under intervjun.

– Fan, att man aldrig får anse sig kränkt i det här samhället. Man måste få vara ledsen. Man skulle inte göra det här mot någon annan religion och särskilt då katoliker.”

Jag försvarar Edward Bloms rätt att vara kränkt alla dagar i veckan! Att man inte får känna sig kränkt i det här landet håller jag dock inte med om, eftersom det är det enda folk pratar om.

Svenska kyrkan fortsätter iallafall sin kamp för att fortsätta vara relevanta och bromsa upp medlemstappet. Häromveckan gästade Margaux Dietz ärkebiskopen Antje Jackeléns podcast för att prata om likheter mellan prästyrket och influencers, och i Värmdö kyrka springer Grotesco runt och spelar in mellanakt till Melodifestivalen. Det blir intressant att se var det här kommer sluta!

Foto: Lotte Fernvall

Släpp allt du har, Melodifestivalen har drabbats av ett sjukdomsfall inför Andra chansen på lördag! Det rör sig tack och lov inte om något större coronautbrott, men däremot en klassisk magsjuka hos en av deltagarna. Aftonbladet Nöje rapporterar om Paul Reys tillstånd.

”Enligt uppgifter till Aftonbladet har Paul Rey haft frossa och feber och knappt kunnat sova sedan han insjuknade under tisdagen. Han vilar just nu i hemmet i Malmö. Men enligt Camilla Bjering von Zweigbergk finns det inget som tyder på att han drabbats av covid-19.”

Magsjuka kommer sällan lägligt, men det är ändå tur i oturen att han drabbades under Andra Chansen-veckan. Framträdandet från delfinalen finns såklart på band och kan användas vid duellen mot Frida Green på lördag, och om han skulle gå vidare till final så hinner han med största sannolikhet bli frisk till dess. Melodifestivalens tävlingsproducent Karin Gunnarsson utvecklar.

”– En sjuk person får självklart under inga omständigheter vistas på Annexet. När det gäller magsjuka så har vi en karenstid på 48 timmar från det att man är symptomfri.”

Med tanke på att Paul Rey insjuknade under tisdagen och behöver vara frisk i minst 48 timmar innan han blir insläppt på Annexet så talar mycket för att det kan bli svårt att hinna till lördag.

En fördel med årets publikfria upplägg av Melodifestivalen är att ingen troligtvis märker någon skillnad om ett framträdande är inspelat eller live. Det är så klart tråkigt för artisten att inte få uppträda en gång till, men man missar knappast någon vild efterfest eller några roliga turnéhappenings. Ett vanligt år hade ett sjukdomsfall känts betydligt värre, men med tanke på att samtliga sex kvällar avgörs på Annexet så blir det kanske inte så stor skillnad. Om Paul går till final så får han fortfarande framträda två av tre möjliga kvällar på Annexet, vilket kanske kan vara en tröst.

Nu är det alltså en kamp mot klockan som gäller för Paul. Oavsett om det blir live eller inte på lördag så kommer vi i tv-sofforna troligtvis inte märka någon skillnad, förutom ett eventuellt tacktal på videolänk om han skulle gå vidare.

Foto: SVT

Ny vecka, ny melodifestival! Den här veckan unnade sig SVT en duo med personkemi i form av Pernilla Wahlgren och Per Andersson, till skillnad från förra veckan när Timbuktu fick jobba i motvind ensam. Mellanakterna var kanske det roligaste som sänts på SVT hittills i år, vilket i och för sig inte säger särskilt mycket. Här kommer kvällens bidrag!

Tess Merkel. Good life. Bortsett från Charlotte Perrelli så kan man knappast påstå att det varit ett toppenår för medelålders schlagerdivor. Jessica Andersson gick inte vidare från sin deltävling, och ikväll råkade Tess ut för samma otacksamma öde trots en dansvänlig låt som förtjänade mer. En stor besvikelse!

Lovad. Allting är precis likadant. Kvällens enda ballad hamnade lite i skymundan, och lämnade inget större intryck på mig. Om jag ska vara ärlig så minns jag bara blommorna som prydde mikrofonstativet.

Efraim Leo. Best of me. I ”Min sanning”-inslaget innan framträdandet berättade Efraim att han var döpt efter Pippis pappa, men därefter upphörde likheterna med Astrid Lindgren-karaktärer. Refrängen var iallafall medryckande, och räckte hela vägen till Andra chansen!

The Mamas. In the middle. Tredje året i rad på Melodifestival-scenen? Jajamen! Med tanke på att de aldrig fick tävla i Eurovision förra året så är det förståeligt att de är ute efter revansch, men det är onekligen vågat att ställa upp bara ett år senare. Med det sagt så ekar kalendern tom för de flesta artister just nu i brist på gig, så varför inte göra ett nytt försök! Årets mest väntade finalplats är iallafall ett faktum nu.

Sannex. All inclusive. Spexiga dansband med tokiga låtar har blivit lite av en tradition i Melodifestivalen de senaste åren, men man kan uppenbarligen inte ställa upp med vad som helst och tro att det ska gå bra. Det verkar som att Arvingarna har ensamrätt på trallvänlig dansbandspop i Melodifestivalen i år, och Sannex blev snabbt utslagna.

Clara Klingenström. ”Behöver inte dig idag”. Räkna aldrig bort en tjej med gitarr som sjunger om personlig utveckling på svenska, som jag alltid brukar säga. Ses nästa vecka i Andra chansen!

Eric Saade. ”Every minute”. En värdig comeback för en Eurovision-vinnare! Allt annat än final hade varit en skräll, men det ska bli intressant att se vem som drar det längsta flickidol-strået i finalen när Saade, Saucedo och Ewald ska mötas och göra upp en gång för alla. Eventuellt så blir samtliga omkörda av Tusse!

Att ta över programledaruppdraget från Oscar Zia och Anis Don Demina efter förra veckans succé är ingenting som jag ens önskar min värsta fiende, men Timbuktu hade inte mycket till val. Tyvärr så blev det inte särskilt roligt med Leif och Billy som sidekicks med oklart uppdrag, och jag saknade en röd tråd under kvällen. Här kommer kvällens låtar!

Charlotte Perrelli. Still young. Det krävs onekligen en stor dos av självförtroende för att ställa upp i Melodifestivalen som schlagerdiva, men om det är någon som ska göra det så är det Charlotte! Låten handlade om att fortfarande känna sig ung, och det är ett ämne där Charlotte fortfarande har tolkningsföreträde. Hela schlager-Sverige kunde iallafall pusta ut när hon gick direkt till final!

Emil Assergård. Om allting skiter sig. Blanda Arvingarna, Nordman och Samir & Viktor i en stavmixer och se vad som händer. Den här gången blev smoothien inte särskilt välsmakande!

Klara Hammarström. Beat of broken hearts. En värdig outfit och en bra låt! Kanske inte ett bidrag som kommer förändra världen, men det var iallafall en stabil leverans. Kvällens startfält bjöd inte på särskilt hård konkurrens, men det blev en välförtjänt biljett till Andra Chansen.

Mustasch. Contagious. Mustasch har varit bandet på allas läppar under veckan som har gått, men man kan säga att det inte var till deras fördel. Obskyra rocklåtar brukar kunna gå bra i deltävlingar, men den här veckan var de bortom all räddning.

Elisa. Den du är. Var det någon som nämnde Frost? Skämt åsido så höll jag på att somna under låten, men det kan bero på att det var en ballad som det kändes som att man hört förr!

Alvaro Estrella. Baila baila. Det är inte Melodifestival på riktigt utan latinopop, och det här året blev det Alvaro Estrella som fick bjuda på show. Scenshowen var stabil, och efter en oförutsägbar röstningsceremoni stod det klart att det blev Andra Chansen!

Tusse. Voices. Kanske var ”Voices” kvällens enda låt på riktigt? Allt annat än en finalplats hade varit en stor skandal!

Annars så kändes kvällen mest som mellanmjölk och som en transportsträcka inför nästa vecka då Pernilla Wahlgren och Per Andersson tar över rodret som programledare. Förhoppningsvis så kommer kemin och snacket vara bättre nästa lördag än vad det var ikväll!

Samtliga foton: Peter Wixtröm

Foto: Jimmy Wixtröm

Jag har tidigare rapporterat om Melodifestivalens coronastrategi! Till skillnad från de flesta andra stora tv-produktioner har SVT valt bort masstestning av medverkande och personal, och uppmanar istället till sunt förnuft och att hålla avstånd eftersom det tydligen fungerar jättebra.

En av åtgärderna som vidtagits för att hålla avstånd är att alla personer i produktionsområdet har blivit utrustade med avståndslarm som piper varje gång en person kommer för nära någon annan. Hittills har det här orsakat vissa problem, bland annat för Arvingarna som inte kunde sitta i sin egen loge tillsammans utan att avståndslarmen pep.

Nu står det även klart att avståndslarmen kan användas för andra syften. Bland annat för att slippa obekväma frågor från journalister! Bandet Mustaschs frontman Ralf Gyllenhammar blev dömd för sexuellt ofredande för fyra år sedan, och när Aftonbladets journalist började ställa kritiska frågor under en intervju så hände följande.

”Ralf Gyllenhammar blir avbruten av ett pipande ljud. Mustaschs presskontakt har utlöst Melodifestivalens avståndslarm för att avbryta Aftonbladets intervju.

– Det räcker där. Nu kan ni gå vidare, nu har vi pratat om detta, säger hon.”

Förutom att minimera risken för smitta så kan alltså även avståndslarmen användas av presspersoner för att avbryta obekväma intervjuer! Det finns många sätt att avbryta en intervju på, men att i panik utlösa ett Corona-larm är helt klart ett av de mer innovativa sätten jag har hört talas om. Tyvärr så försvinner dock inte frågan bara för att ett avståndslarm börjar pipa.

”Ralf fyller i:

– Nu har vi pratat om detta alldeles tillräckligt. Vill du veta nåt mer om låten?”

Strategin att avbryta obekväma frågor genom att utlösa ett Corona-larm framstår inte direkt som en succéstrategi. Det verkar snarare som en panikåtgärd med syfte att rädda situationen, men som dessvärre får motsatt effekt. Förhoppningsvis så kommer larmen i fortsättningen att användas till det de är avsedda för, och inte för att bli av med obekväma frågor från journalister!

Ny vecka, ny Melodifestival! Något som däremot inte var nytt var lokalen, eftersom programmet fortfarande sänds från Annexet! Den här veckan var Oscar Zia och Anis Don Demina programledare, och det var roligt att se två programledare som hade någon typ av kemi tillsammans för omväxlings skull! Under alldeles för många år har SVT gjort sitt bästa för att hitta konstiga programledartrios som inte känner varandra, men jag hoppas att det här året blir någon typ av uppvaknande och att de inser att programmet faktiskt blir roligare med programledare som kan prata med varandra utan att det blir konstig stämning. Nu går vi vidare till kvällens bidrag!

Anton Ewald. New religion. Det var några år sedan Anton var med senast, men man kan inte påstå att särskilt mycket har hänt. Det känns lite som att Anton legat nedfryst i ett kylrum för att nu komma tillbaka och ställa upp med samma typ av låt en gång till! Några års mello-karantän gjorde iallafall susen, eftersom han svischade vidare direkt till final. I segerintervjun med Björkman var han nästan överdrivet glad, och det kändes som att han trodde han redan vunnit finalen. Det finns trots allt gränser för hur glad man borde vara för att få framträda på Annexet!

Julia Alfrida. Rich. Julia Alfrida fick vara med i Melodifestivalen eftersom hon vann Svensktoppen nästa, och historiskt sett har det inte varit ett bra tecken eftersom de låtarna inte brukar gå särskilt bra. Det här året tyckte jag låten var bra, men eventuellt lät det kanske lite väl mycket som Lourde. Svenska folket var dock inte övertygade, och resan tog slut redan ikväll.

WAHL feat. SAMI. ”90-talet”. 90-talet har varit inne i några år nu, men det finns uppenbarligen gränser för hur långt man kan ta det. Låten lät bättre på pappret än vad den faktiskt var på riktigt, och även om nivån på kvällens bidrag inte var lika hög som förra veckan så gjorde den inget större avtryck på mig.

Frida Green. ”The silence”. En sak är iallafall säker, och det är att Frida var allt annat än tyst! Man vet aldrig var man har ballader i Melodifestivalen eftersom det kan gå lite hur som helst, men ikväll var sånginsatsen var stabil och räckte till Andra Chansen!

Eva Rydberg & Ewa Roos. ”Rena rama dingdong”. Sveriges pensionärer har varit avskärmade från samhället i snart ett år, men Eva och Ewa visade blev utsläppta ikväll och visade var skåpet ska stå! Absolut en blivande klassiker om ni frågar mig! Jag tycker synd om den stackare som kommer behöva möta dem i Andra Chansen, och om det är någonting som folk gillar så är det en skräll.

Patrik Jean. ”Tears run dry”. Lät det inte lite som en The Mamas-låt? Med tanke på att de ska vara med även i år så hade det kanske varit bättre att satsa på något annat!

Dotter. ”Little tot”. Jag vet inte vad ni kände, men jag tror absolut att Dotter kommer vara ett av de bidrag som blir farligast i finalen. Det är trots allt tredje gången gillt som hon är med och tävlar, och med tanke på vilka låtar vi hört hittills i årets Melodifestival så borde hon ha en rimlig chans. Det är dags nu!

Rent musikaliskt var det kanske inte lika bra låtar som förra veckan, men jag måste ändå säga att jag tycker helhetsintrycket av sändningen var bättre ikväll! För övrigt så tycker jag att programmet klarar sig betydligt bättre utan livepublik än vad jag inledningsvis trodde. Jag saknar såklart att se folk vifta med ballonger mer än allt annat, men det är inte lika mycket begravningsstämning som förväntat. Nästa vecka ses vi på Annexet igen!

Samtliga foton: Peter Wixtröm

Det mesta som är roligt verkar vara förbjudet just nu, men det finns en folkfest som regeringen hittills inte har ställt in. Jag pratar naturligtvis om Melodifestivalen 2021! Det är visserligen ingen publik på plats, men det stoppade inte programledaren Lena Philipsson från att be om applåder!

Precis som vanligt så kommer jag även i år att bevaka varje deltävling. Spänn fast er, nu är det dags!

Kadiatou: One Touch. Att vara först ut brukar vara tacksamt, men den här gången så blev det platt fall. Numret var snyggt, men kanske lite väl slätstruket för att nå ut genom bruset.

Lillasyster: Pretender. Ingen delfinal utan en medelålders man med tatueringar som growlar!

Jessica Andersson: Horizon. Det är alltid riskfyllt att ställa upp i Melodifestivalen som schlagerdiva, och ikväll fick Jessica se sig besegrad. Som tur är så kommer hon säkert göra comeback snart igen, och förhoppningsvis så blir det något mer upptempo. Varför ändra ett vinnande koncept!

Paul Rey: The Missing Piece. Paul är sugen på revansch från förra året, och det märktes! I kvällens startfält räckte det till andra chansen, men jag kommer inte bli förvånad om han når till final.

Arvingarna: Tänker Inte Alls Gå Hem. Ja, vad ska man säga? När Casper Janebrink skakar på höfterna så finns det inget annat alternativ än final.

Nathalie Brydolf: Fingerprints. Det är alltid otacksamt att framföra en ballad efter Arvingarna, och ikväll föll lotten på Nathalie. Tyvärr så räckte det inte hela vägen fram, men eventuellt hade det gått annorlunda med ett lättare startfält.

Danny Saucedo: Dandi dansa. Danny påstår att han ”inte har några planer på att vinna”, men har samtidigt meddelat att OM han vinner så kommer han att sjunga på svenska i Rotterdam. Det återstår att se hur det går, men ikväll var han den som lyste starkast på scenen. Naturligtvis resulterade det i en finalplats, men det blir intressant att se hur han står sig gentemot Eric Saade om de möts i en final.

För övrigt så borde Lena Philipsson vara programledare varje deltävling. Nästa vecka ska Anis Don Demina och Oscar Zia ta över stafettpinnen, och då blir det troligtvis ett annorlunda program. Inget stoppar dock Melodifestivalen, och faktum kvarstår att ingen har något bättre för sig än att kolla. SVT kan luta sig tillbaka och vara trygga med att hela Sverige kommer hänga med de kommande fem veckorna i brist på något annat att göra.

Samtliga foton: Aftonbladet