Foto: Pontus Orre

Det fanns en tid då stora folksamlingar var tillåtna i det här landet, och det var en tid då The Mamas vann Melodifestivalen med en enda poäng över Dotter. Nu har SVT släppt de totala röstningssiffrorna, som visar att The Mamas i själva verket hade betydligt större marginal. Aftonbladet Nöje rapporterar:

”Dotter-supportrar spred i helgen rykten om att Österrikes jury kunde ha vänt på sina röster och därmed kostat henne segern. SVT tillbakavisade ryktena och nu visar SVT:s statistik att The Mamas och låten ”Move” inte bara fått högst poäng utan även är det bidrag som kammat hem flest röster totalt sett i finalen, 1 610 446, jämfört med Dotters 1 489 636 röster.”

Man kan tycka vad man vill om att The Mamas vann för andra året i rad, men det var iallafall rättvist om marginalen var 120.000 röster. SVT:s appröstningssystem har gjort mycket för spänningen i programmet, men det ger kanske inte en helt rättvis bild av hur många röster det faktiskt skiljer mellan bidragen.

”Enligt SVT:s Melodifestivalblogg har tittningen på SVT1 minskat med knappt 7 procent i år. Samtidigt har antalet röster minskat med 12,5 procent, från över 50 miljoner röster under de sex sändningarna förra året till knappt 44 miljoner i år.”

Att antalet röster och engagemanget minskar trots att det fortfarande är gratis kan inte ses som något annat än ett underbetyg för tävlingen. Melodifestivalen börjar faktiskt mer och mer likna en sorts Kristallen-gala för artister utan nämnvärd karriär utanför tävlingen. En sex veckor lång direktsänd firmafest och en klubb för inbördes beundran, där de olika artisterna berömmer varandras prestationer och klappar varandra på ryggen och hoppas få ett erbjudande av ”Stjärnornas stjärna” på TV4.

Årets upplägg där låtskrivarna fick prata om låtarna innan artisten gick upp på scenen var ett typiskt exempel på ett tråkigt format som borde ha strukits. De enda låtskrivarna som en majoritet av tittarna känner igen är rimligtvis Thomas G:son och Jimmy Jansson, och resten kändes som främlingar. Det är väl ändå artisterna man vill se mer av, inte låtskrivarna? Speciellt inte när samma 2-3 låtskrivare står bakom en stor andel av bidragen. De borde hålla sig i bakgrunden och göra det de är bra på!

Någonting måste rimligtvis göras för att skaka liv i ett program som borde ha betydligt fler tittare. Allt handlar inte om att folk slutar kolla på gammel-tv heller. Häromveckan hade finalen av På Spåret 2.604.000 tittare, och delfinalen i Melodifestivalen dagen efter hade 2.689.000 tittare. Ett brett underhållningsprogram som Melodifestivalen borde rimligtvis locka betydligt fler tittare än simpel frågesport.

Mitt tips till nästa år är att utgå från Melodifestivalen Hall of Fame när man ska planera startnummer och mellanakter. Programledarna får tillräckligt mycket uppmärksamhet ändå, och det kan ALDRIG gå fel med ett medley. Det har jag alltid sagt.

Foto: Robin Lorentz-Allard

Tidigare i veckan skrev jag ett inlägg om hur svenska kändisar påverkas av coronaviruset och de konsekvenser som viruset hittills orsakat för dem. Jag lovade en uppdatering så fort något nytt händer, och nu meddelar SVT att Melodifestivalen följer utvecklingen noggrant. Aftonbladet Nöje rapporterar:

”’Vi kommer genomföra Melodifestivalen om inte Folkhälsomyndigheten kommer med andra direktiv’, skriver Melodifestivalens pressansvariga i ett utskick.”

Melodifestivalen är alltså än så länge ohotad av viruset. Goda nyheter för alla oss som tänkt kolla, och inte minst för alla övervintrade schlagerartister som ska vara med i mellanakten där Melodifestivalen Hall of Fame ska krönas med buller och bång.

Sveriges schlagerartister har haft många motgångar på sistone med tanke på de låga placeringarna i tävlingen, och om coronaviruset skulle göra att programmet ställs in hade de haft ännu mindre att göra. Malou Prytz som ska medverka i tävlingen är dock inte oroad över viruset.

”– Nej, det finns nog inte tid till att göra det. Man kommer in i en bubbla, att man ska köra sitt nummer, så det har man inte tid med, säger hon.”

Här tycker jag att Malou har en klassisk schlagerdivainställning. The show must go on, oavsett vad! Vem har tid att oroa sig över en världsomspännande farsot när man har en melodifestival att ställa upp i? Jag förstår henne till fullo. Paul Rey har också vidtagit försiktighetsåtgärder.

”– Inte just med corona, men med influensa och förkylningar. Vi har mycket alkogel och så, så det känns lugnt, det är inte många som är sjuka nu men jag hörde att det var en vecka med många förkylda, säger han.”

Nu är det kanske viss skillnad på en vanlig förkylning och ett coronavirus, men det finns iallafall rikligt med handsprit på området. Som tur är kan inte sjukdomar smitta via tv-sändningar, och det kan vara bra att komma ihåg. Vi får hoppas att Drängarna är noga med handhygienen!

Foto: Robin Lorentz-Allard

Välkomna på begravning, schlagern är död! Ikväll var det dags för fjärde delfinalen av Melodifestivalen 2020, och man kan säga att kvällen följde samma tema som tidigare kvällar under årets turné. Dåliga nyheter om man är en schlagerdiva som sjunger på svenska, eftersom Sverige och alla appröstare uppenbarligen har tröttnat.

Öppningsnumret: Om det är någonting som är inne just nu så är det musikalfilm! Är det inte ”Mamma Mia 2” år det ”En del av mitt hjärta” med Tomas Ledin! Hela Sverige vill waila till något de känner igen, och därför brände programledartrion av en musikal baserad på Brandsta City Släckers folkkära hits. Kanske det roligaste öppningsnumret hittills!

Låtarna: Nanne gjorde sitt bästa med att förnya schlagern och slänga in en ”Carpool karaoke”-referens, men blev belönad med en sistaplats. Föga förvånande så gick Hanna Ferm och Victor Crone vidare, och lämnade gammelschlagern vid skampålen. Den som har gått runt och hoppat på att schlagern ska göra comeback kommer troligtvis få vänta i några år till.

Mellanakten: Förra veckan sa David Sundin ”pungkula” i direktsändning, och den här veckan handlade mellanakten om att prutta. Allting pekar mot att prutthumorn och buskisen har Sverige i ett järngrepp, och jag vet inte hur vi ska ta oss ur det här. Vill man skämta om något mer djuplodande än kroppsvätskor så är Melodifestivalen uppenbarligen fel plats att vara på. Vill man ha något sofistikerat får man titta på ”Mumbo Jumbo” på TV4!

Löftet: Nu har SVT tjatat i fyra veckor om att Tomas Ledin och Björn Skifs ska stå på samma scen. Det är oklart varför just kombon Ledin och Skifs är så oerhört speciell, men nu har det verkligen börjat bli en grej.

Årets antiklimax: Rätta mig om jag har fel, men hittills så har programledarna i år aldrig sagt att det slagits röstningsrekord? Det kan vara så att SVT glömt säga det, men annars känns det rätt så illavarslande med tanke på att det är gratis att rösta i appen. Mörka moln tornar upp sig på public service-horisonten.

Foto: Robin Lorentz-Allard

Äntligen, nu har det varit Melodifestival igen! Den här veckan kom cirkusen till Luleå, men det mesta var likadant som förra veckan. Precis som jag har sagt tidigare så känns årets Melodifestival konstruerad för att vara så slätstruken och generisk som möjligt till den grad att ingen ska kunna ha några åsikter om programmet över huvud taget, vilket gör jobbet som melodifestivalskribent rätt utmanande. Här kommer mina tankar om kvällen!

Öppningsnumret: Efter förra veckans inledning som gick ut på att programledarna var tre stycken så handlade veckans öppningsnummer om att programmet är direktsänt. Det börjar bli aningen tröttsamt att koka soppa på en spik, och att göra tv-underhållning av fakta som alla redan vet är inte särskilt underhållande.

Musiken: Ingen av kvällens deltagare kommer troligtvis få Polarpriset, om vi säger så. Mariette gjorde comeback i tävlingen efter att ha varit borta ett helt år, Drängarna gav Sveriges småbarnsföräldrar huvudvärk av deras nya anthem, och Mohombis låtskrivare kallade honom för ”ödmjuk” samtidigt som Mohombi själv sa att hans låt lika gärna hade kunnat vara skriven av Max Martin. Allt var med andra ord som vanligt.

Mellanakten: Lina Hedlund introducerade begreppet ”pizzazz” för svenska folket. För er som inte vet vad pizzazz betyder och inte orkar googla så kan jag meddela att det betyder ”an attractive kombination of vitality and glamour”, och Lina bjöd på ett shownummer som gick ut på att hon är en glamourös mamma. Stundtals rätt roligt, och ett steg i rätt riktning om man jämför med förra veckan då Linnea Henriksson sjöng sin ledsamma sång om ensamhet och psykisk ohälsa. Vill man ha en röd tråd mellan årets mellanakter så får man dock leta länge.

Beskedet alla väntat på: ”Melodifestivalen hall of fame” är årets nya påfund där SVT hyllar tidigare deltagare i programmet, och i Andra chansen om två veckor ska ett antal av de invalda framträda i en mellanakt. Idag fick vi veta att Anna Book är en av dessa, och jag längtar redan. Kanske var det kvällens bästa besked!

Nästa vecka kommer tävlingen till Malmö, och än så länge känns det inte som att vi har en solklar vinnare. Jag lever fortfarande på hoppet och hoppas på ett mirakel i Skåne!

Ny vecka, ny melodifestival! Som vanligt vid andra deltävlingen så tog vi oss hela vägen till Göteborg, och den här veckan inleddes tävlingen med en sketch på temat att programledarna är tre stycken och att alla goda ting är tre. Det låter inte så roligt när man skriver om det, och det var inte speciellt underhållande att kolla på heller. Här kommer min sammanfattning av kvällen!

MUSIKEN: Anna Bergendahl satte ribban genom att ramla ner genom ett hål redan under genrepet, och sen kom Mendez samt Alvaro Estrella och sjöng ”Vamos Amigos”. Linda Bengtzing gjorde sitt bästa för att försvara schlagern, men tog sig inte ens till andra omgången. ”Dotter” skrällde och tog en finalplats, och för första gången sedan 2009 gick två tjejer till final!

MELLANAKTEN: Linnea Henriksson höll ett tal om ensamheten i Sverige och sjöng därefter en låt på samma tema. Ett viktigt ämne, men Melodifestivalen är kanske inte rätt forum? Allt på tv måste faktiskt inte handla om psykisk ohälsa. I Så mycket bättre 2018 sjöng Linnea också en låt om ensamhet, och nu blev det alltså en favorit i repris. Jag vet inte vad ni känner, men speciellt upplyftande var det inte.

PROGRAMLEDARNA: David, Lina och Linnea har väldigt bra kemi, men det hjälper inte när manuset är lika slätstruket som ett avslaget kändisvin. SVT strävar efter bredd och folklighet, men det är svårt att bli berörd när alla skämt är konstruerade för att ingen ska riskera att bli kränkt.

SKANDALERNA: Thorsten Flinck blev diskad tidigare i veckan efter att SVT nåtts av de chockerande uppgifterna att han inte har rent mjöl i påsen. Jan Johansen blev blixtinkallad efter förra veckans mellanakt, men Thorstens skor är svåra att fylla och allt kändes som ett antiklimax. Om SVT hade kallat in Anna Book istället så hade det troligtvis blivit roligare.

LÖFTET: Efter att ha kommit sexa meddelar Linda Bengtzing att hon gärna hade ställt upp i danska Melodifestivalen istället för den svenska.

Foto: Robin Lorentz-Allard

Nytt år, ny melodifestival, men allt är precis som vanligt i schlager-Sverige. I sedvanlig ordning inleddes programmet med en sketch där konceptet var att programledarna var sena till arenan och tvungna att ta sig dit under tidspress. Just det greppet känns kanske lite gjort om ni frågar mig eftersom de gjorde samma sak förra året, men varför byta ut ett vinnande koncept!

Från början tänkte jag inte skriva någonting om Melodifestivalen i år eftersom tävlingen känns lite sömning, men nu sitter jag här och kan inte hålla mig trots allt! Här kommer allt ni behöver veta om kvällen!

MUSIKEN: Ja, vad kan man säga. Felix Sandman lanserade den djärva idén att killar har känslor, Robin Bengtsson testade att sjunga utan någon rekvisita i form av rullband, och The Mamas ”skrällde” tydligen genom att gå till final men det var väl egentligen rätt väntat eftersom de andra låtarna inte bjöd på speciellt mycket motstånd? Malou Prytz från förra året var tillbaka, och precis som när man själv var tonåring och bytte stil på ett oerhört dramatiskt sätt från en dag till en annan så är hon just nu en Sia-tjej. Utöver det kom även Suzy P, känd från ”svenska föräldrar rasar”-dramat i somras då hon hade mage att uppträda med en låt där polisen kallades för ”aina”.

MELLANAKTEN: Om jag hade vetat innan att det var Sean Banan, Lili och Susie och Jan Johansen som skulle stå för mellanakten så hade jag blivit väldigt oroad, och det är väl ingen hemlighet att budgeten måste ha varit begränsad. Om det är några som kan uträtta stordåd på en knaper budget så är det dock svenska schlagerrävar, och det ska de ha stort tack för!

PROGRAMLEDARNA: Till skillnad från tidigare års mer eller mindre ihoptvingade duos så kändes det faktiskt som att årets programledare hade personkemi och faktiskt gillar varandra? Lina Hedlund fick det otacksamma uppdraget några minuter in att behöva berätta att röstningsappen hade tekniska problem, men skötte det med bravur som om hon aldrig hade gjort något annat.

LÅTSKRIVARNA: Att göra rolig tv med låtskrivare är lättare sagt än gjort. Det är en sak att sitta i ett greenroom och bli filmad när man vinkar nervöst, men att SVT i år tog beslutet att intervjua låtskrivarna i förinspelade inslag innan varje låt var inte jätteroligt. Det är ju trots allt artisten man vill höra, inte låtskrivaren. Eftersom vissa låtskrivare dessutom har med flera bidrag i tävlingen kan det kanske bli lite repetitivt att höra om Jimmy Janssons kreativa process mer än en gång.

SKANDALERNA: Ingen mello utan en röstningsskandal, och i år brakade appen ihop innan tävlingen ens hann börja. Problemet blev löst på rekordtid, men det bådar inte gott för kommande lördagar.

SKÅPMATEN: Gamla godingar i all ära, men att SVT inrättat ”Melodifestivalen hall of fame” verkar bara vara en ursäkt för att kunna visa gamla klipp som alla redan har sett för att spara pengar. Missförstå mig rätt, jag älskar tillbakablickar, men ibland blir det för mycket av det goda. I Andra Chansen har SVT utlovat en mellanakt med flera av artisterna som är invalda, men tills dess ska vi alltså se på gammal skåpmat i tre veckor som utfyllnad. Bättre kan ni, SVT.