Foto: Robin Lorentz-Allard

Nytt år, ny melodifestival, men allt är precis som vanligt i schlager-Sverige. I sedvanlig ordning inleddes programmet med en sketch där konceptet var att programledarna var sena till arenan och tvungna att ta sig dit under tidspress. Just det greppet känns kanske lite gjort om ni frågar mig eftersom de gjorde samma sak förra året, men varför byta ut ett vinnande koncept!

Från början tänkte jag inte skriva någonting om Melodifestivalen i år eftersom tävlingen känns lite sömning, men nu sitter jag här och kan inte hålla mig trots allt! Här kommer allt ni behöver veta om kvällen!

MUSIKEN: Ja, vad kan man säga. Felix Sandman lanserade den djärva idén att killar har känslor, Robin Bengtsson testade att sjunga utan någon rekvisita i form av rullband, och The Mamas ”skrällde” tydligen genom att gå till final men det var väl egentligen rätt väntat eftersom de andra låtarna inte bjöd på speciellt mycket motstånd? Malou Prytz från förra året var tillbaka, och precis som när man själv var tonåring och bytte stil på ett oerhört dramatiskt sätt från en dag till en annan så är hon just nu en Sia-tjej. Utöver det kom även Suzy P, känd från ”svenska föräldrar rasar”-dramat i somras då hon hade mage att uppträda med en låt där polisen kallades för ”aina”.

MELLANAKTEN: Om jag hade vetat innan att det var Sean Banan, Lili och Susie och Jan Johansen som skulle stå för mellanakten så hade jag blivit väldigt oroad, och det är väl ingen hemlighet att budgeten måste ha varit begränsad. Om det är några som kan uträtta stordåd på en knaper budget så är det dock svenska schlagerrävar, och det ska de ha stort tack för!

PROGRAMLEDARNA: Till skillnad från tidigare års mer eller mindre ihoptvingade duos så kändes det faktiskt som att årets programledare hade personkemi och faktiskt gillar varandra? Lina Hedlund fick det otacksamma uppdraget några minuter in att behöva berätta att röstningsappen hade tekniska problem, men skötte det med bravur som om hon aldrig hade gjort något annat.

LÅTSKRIVARNA: Att göra rolig tv med låtskrivare är lättare sagt än gjort. Det är en sak att sitta i ett greenroom och bli filmad när man vinkar nervöst, men att SVT i år tog beslutet att intervjua låtskrivarna i förinspelade inslag innan varje låt var inte jätteroligt. Det är ju trots allt artisten man vill höra, inte låtskrivaren. Eftersom vissa låtskrivare dessutom har med flera bidrag i tävlingen kan det kanske bli lite repetitivt att höra om Jimmy Janssons kreativa process mer än en gång.

SKANDALERNA: Ingen mello utan en röstningsskandal, och i år brakade appen ihop innan tävlingen ens hann börja. Problemet blev löst på rekordtid, men det bådar inte gott för kommande lördagar.

SKÅPMATEN: Gamla godingar i all ära, men att SVT inrättat ”Melodifestivalen hall of fame” verkar bara vara en ursäkt för att kunna visa gamla klipp som alla redan har sett för att spara pengar. Missförstå mig rätt, jag älskar tillbakablickar, men ibland blir det för mycket av det goda. I Andra Chansen har SVT utlovat en mellanakt med flera av artisterna som är invalda, men tills dess ska vi alltså se på gammal skåpmat i tre veckor som utfyllnad. Bättre kan ni, SVT.