Arkiv för tagg Eurovision

- Sida 1 av 1

Eurovision 2018 – finalen!

av tramsfrans

795e7f90-a805-448f-8b2c-a9aec0d1446eFoto: Stina Stjernqvist, TT

Det mesta som går att säga om Eurovision Song Contest har redan hunnit bli sagt, och nu är tävlingen över för den här gången. Känner mig ungefär lika tom som Anna Books kalender!

Jurygrupperna älskade Sverige, men av någon anledning så var kärleken inte besvarad hos folket. Tydligen så är inte resten av Europa besatta av allt som kommer från familjen Wahlgren, och det kom naturligtvis som en stor chock för många svenskar. Med det sagt så tycker jag att Benjamin förtjänade ett bättre öde än att få den fjärde sämsta poängen av folkets röster. Att européer fattar dåliga beslut ibland är dock ingen nyhet, och det är ingen idé att uppröras över det.

Israel var iallafall en värdig vinnare. Favorittippad hela tiden och kanske inte någon skräll, men ett bra nummer och en låt som faktiskt går att lyssna på även utanför tävlingen. Efter två riktigt deppiga ESC-vinnare med Jamala och Salvador Sobral så känns det som att Eurovision hittat hem till sin vanliga galenskap i år, och ingen är mer lättad än jag!

För övrigt så tycker jag det var kul att Storbritannien fick frågan om de ville framföra sin låt igen eftersom att en kille stormade scenen och vrålade skällsord, men att de tackade nej och sa att det absolut inte fanns någon anledning till att framföra låten igen. Det är verkligen svårt att hitta ett land som bryr sig mindre om Eurovision än Storbritannien.

Nu är det slut med eurovisionrapportering för i år på den här bloggen, och jag ber om ursäkt för vad ni fått genomlida om ni inte gillar tävlingen. Nästa vecka lovar jag att bara rapportera om viktiga saker, som t.ex. att Tomas Brolin invigt sin pool för säsongen.

Eurovision 2018 – Semi 2

av tramsfrans

Foto: Stina Stjernqvist, TT

Igår var det andra semifinalen i Eurovision Song Contest 2018! Programledarna var mer peppade än någonsin, och sa troligtvis ”Make some noise!” ungefär 500 gånger under kvällen för att forcera fram jubel och skrik från publiken. De var lika energiska som Anna Book i Fångarna på fortet!

Gårdagens semifinal var rent musikaliskt svagare än i tisdags, och då vet man att det är riktigt illa. Alexander Rybak sjöng sin fruktansvärda låt om hur man skriver en låt, en Carlings-kille från Ulricehamn sjöng för Polen, och Australiens representant fick lite VÄL mycket feeling på scenen. Sen så blev det lite ungersk hårdrock och nederländsk country för att göra kvällen komplett! Verkligen en fest för både ögon och öron!

Som tur var så räckte Benjamins insats för att ta Sverige till final. Det här innebär alltså att folk i Sverige faktiskt kommer att orka bry sig under finalen imorgon, och det tycker jag är kul! Det är svårt att säga hur det kommer att gå, men om han gör ett lika bra nummer som igår så borde det rimligtvis vara tillräckligt för en topp 10-placering. Går det dåligt så får han väl satsa på en matkarriär istället och prata ännu mer om pasta.

För övrigt så är jag rasande över att tv-kamerorna varken filmade Pernilla Wahlgren eller Charlotte Perrelli i publiken. Vet de inte vilka de är?!? Skiter Eurovision i att Charlotte Perrelli firar 10 år sedan hon kom på artondeplats med Hero i Belgrad? Det känns faktiskt som det, och det tycker jag är skandal. Gör om och gör rätt! Det här är faktiskt Charlottes år.

Jag måste dock säga att jag tycker Portugal har gjort ett bra jobb med årets Eurovision. I och för sig så verkar ju cirka alla som jobbar med tävlingen vara svenskar, men ändå! Man kanske inte garvar läppen av sig när programledarna drar sina skämt, men det mesta känns relativt genomtänkt och för det mesta så förstår man vad de säger. Det är absolut ingenting som man kan ta för givet i Eurovision!

Inför finalen imorgon så hejar jag mest på Tjeckien, Moldavien och Cypern. Ingen av dem kommer att vinna, men jag tycker att alla tre nummer både är underhållande och lyssningsbara. La det swinge, imorgon har vi ett resultat!

Eurovision 2018 – Semi 1

av tramsfrans

Igår var det äntligen dags för en av årets viktigaste dagar. Jag pratar självklart om semifinal 1 i Eurovision Song Contest! Jag är medveten om att det svenska engagemanget var rätt lågt eftersom Benjamin uppträder på torsdag, men jag ser det som mitt samhällsuppdrag som europé och musikalisk finsmakare att ändå skriva något om gårdagens tävling. Eurovision handlar faktiskt inte om att ha roligt i två timmar, utan ibland får man offra sig och tillbringa en tisdagskväll med Sanna Nielsen som kommentator.

Det känns konstigt att skriva, men jag måste säga att jag blev positivt överraskad av gårdagens startfält? Troligtvis tack vare att det inte var så många ballader med i tävlingen, för såna känns ju mest ”zzzz” och får mig att vilja Leif GW Persson-sucka. En av få ballader som var med, Litauen, var såklart Sanna Nielsens favorit. Det kändes inte speciellt överraskande. Annars så tyckte jag det var mycket fart med albanska Ola Salo och en tjeckisk kille med ryggsäck och attitydproblem.

Programledarna kändes som fyra övertända flygvärdinnor och en av dem var misstänkt lik Ebba Busch Thor, men jag tycker faktiskt att de gjorde ett bra jobb om man ser till hur det har varit tidigare eurovision-år. De var iallafall roligare än David Lindgren, och det märks att Portugal faktiskt försökt anstränga sig med manus och sketcher. Allt kanske inte flög till 100%, men det är ju svårt att uppskatta satir om portugiser när man knappt vet hur portugiser är i vanliga fall.

I det stora hela så är jag nöjd med gårdagens resultat. De flesta förhandsfavoriterna pallade trycket, och däribland mina favoriter Israel, Cypern och Tjeckien. Något som däremot känns lite jobbigt om Israel vinner är att alla fulla personer på klubb kommer att försöka kackla som en kyckling och härma deras sångerska, och det är inget som jag ser fram emot i sommar.

För övrigt så anser jag att SVT:s ”Studio Eurovision” är ett stort haveri och bör förstöras. Tack för mig.

Alla foton: Stina Stjernqvist, TT. 

Charlotte Perrelli laddad för Lissabon

av tramsfrans

Jag hatar att överdriva, men jag skulle vilja påstå att den här veckan är den viktigaste på kanske hela året. Anledningen till det är självklart Eurovision Song Contest! Benjamin Ingrosso är laddad, men inte lika laddad som Charlotte Perrelli, som själv har tagit på sig ansvaret att åka ner och representera familjen i Lissabon!

Älskar att Charlotte Perrelli fick veta på INSTAGRAM att Pernilla Wahlgren inte kommer vara på plats i Lissabon på finalen på lördag! Kommunicerar de inte med varandra i familjen? Jag blev ännu mer förbryllad när jag läste följande på Nöjesbladet:

”Sveriges delegationschef Karin Gunnarsson bekräftar att Charlotte Perrelli kommer till Lissabon för att heja på Benjamin Ingrosso.

– Ja, hon hörde av sig och ville komma ner på grund av släktskapet, det är kul att han har en stor släkt som alla kan den här tävlingen, säger hon.”

Charlotte Perrelli har alltså hunnit med att höra av sig till SVT:s delegationschef för att meddela att hon kommer till Lissabon, men verkar inte ha haft någon dialog med Pernilla Wahlgren själv om resan och när hon åker ner?

Gillar för övrigt att Charlotte ”vill komma ner på grund av släktskapet”. Jag förstår inte riktigt vad SVT har med det att göra? Det borde ju bara vara att boka biljetter själv och åka ner, men det kanske är något som jag har missat? Charlotte Perrellis manager har pratat med Nöjesbladet:

”– Det är mer en privat resa för att stötta Benjamin, han är ju kusin med barnen. Så det är inget större framträdande planerat, men hon kommer göra nån pressgrej tillsammans med Benjamin på fredagen i alla fall. Det är ju tio år sedan hon var i Belgrad och tävlade med ”Hero” så vi passar på att släppa två nya versioner av den låten nu också, säger han.”

Chockerande nog så verkar Charlotte ha en egen agenda med sitt besök i Lissabon. Alltså att fira att det är 10 år sedan som Hero kom på artonde plats i Eurovision Song Contest 2008 i Belgrad! Stort! Dessutom så släpps inte bara en, utan TVÅ nya versioner av låten!

Allting pekar på att det blir ett stort firande med pompa och ståt. Nästa år så är det dags för ytterligare ett Charlotte-relaterat jubileum eftersom Take me to your heaven firar 20 år. Tills dess så utgår jag från att Charlotte har planerat något ännu mer storslaget!

För övrigt så vill jag bara påminna om att det inte finns några garantier att Benjamin går till final på torsdag. De flesta verkar tro att det redan är klart, och jag själv skulle också bli oerhört förvånad om han inte gjorde det. Att förhandsfavoriter faller i Eurovision är dock något som händer då och då, och det finns aldrig några hundraprocentiga garantier för en finalplats. Nu verkar dock hela Sverige och Charlotte vara inställda på att Benjamin går vidare, och då måste det ju bli så!

Måns Zelmerlöw leder brittiska mello

av tramsfrans

Igår så släpptes bomben att Måns Zelmerlöw ska leda den brittiska uttagningen till Eurovision Song Contest. Han ska lämna oss för England! Precis som prinsessan Madeleine! Aftonbladet rapporterar:

”Tv-bolaget har värvat Måns Zelmerlöw, 31, för att leda programmet tillsammans med den brittiska programledaren och komikern Mel Giedroyc, 49.

– Det ska bli vansinnigt kul. Det finns så mycket utrymme för att göra ”You decide” större i det här landet där det finns typ 70 olika talangjakter på tv som det går hur bra som helst för, säger Måns Zelmerlöw.”

Om det är någonting som britter verkligen inte bryr sig om så är det Eurovision Song Contest. Därför kan jag känna att det nästan blir lite orättvist att de ska få ha Måns för sig själva när det ändå inte är någon som kommer bry sig om programmet. Vi hade ju behövt honom här i Sverige! Kan inte britterna nöja sig med att vi gett Ulrika Jonsson till dem på livstid?

”Idén med Måns Zelmerlöw som programledare i den brittiska uttagningen kom när han tillsammans med manusförfattaren och regissören Edward af Sillén kommenterade Eurovision song contest i Kiev i maj. De samtalade med BBC:s delegationschef och det ledde till att Måns suttit med i juryn som valt ut de brittiska tävlingslåtarna.”

Jag känner mig faktiskt lurad och bedragen. BBC snor Måns Zelmerlöw mitt framför näsan på oss, och vi i Sverige får nöja oss med David Lindgren. Är det verkligen rimligt? Kunde de inte ha tagit David Hellenius istället, eller någon annan man gärna skulle ta en paus ifrån?

ESC 2017 – Finalen!

av tramsfrans

Igår var det final i Eurovision! Jag tog med mig min 13 meter långa boa som jag fått av Anne-Lie Rydé och två flaskor champagne och drog ut på stan som vanligt. Stockholms kollektivtrafik har helt klart en hel del att förbättra när det kommer till tillgängligheten för oss som reser med fjäderboa.

När det gäller Eurovision-resultatet så kan jag faktiskt UNNA Portugal en seger. Har man varit med i 60 år så är det faktiskt på tiden att man får vinna. Att det var en skittråkig ballad som vann är naturligtvis katastrofalt, men ingenting kan bli värre än Jamalas seger förra året. Portugals låt handlar iallafall om kärlek och inte om deporteringen av krimtatarer 1944, så jag tycker ändå att det går åt rätt håll.

Rent generellt så tycker jag att Ukraina anordnat en acceptabel Eurovision i år. Mest för att mina förväntningar var lägre än Ukrainas BNP per capita. Jamala uppträdde lite för ofta och det var sällan man hörde exakt vad programledarna sa, men det var förmodligen lika bra. Arrangemanget var givetvis ingenting om man jämför med Stockholm förra året, men man får ändå ha visst överseende med att värdnationen ligger i krig. Ändå en helt okej ursäkt.

Sverige levererade en stabil femteplats och jag tycker Robin gjorde ett betydligt bättre jobb än i semifinalen i tisdags. Sen så är jag väldigt glad över Belgien också. Ingen låt har någonsin låtit mer som en Volvo-reklam. Italiens Francesco Gabbani älskade sig själv lite för mycket, och det stod tidigt klart att en apa på scenen inte var tillräckligt för att påkalla folks uppmärksamhet.

För övrigt så anser jag att det var skandal att Ruslana gjorde comeback utan att sjunga Wild Dances. Vem tror hon att hon är egentligen? Ge folket det de vill ha!

Nu kryper jag in i min kokong igen och inväntar februari 2018 så att Melodifestivalen kan börja igen. Lägg bubblet på kylning redan nu.

Eurovision 2017 – semifinal 2!

av tramsfrans

Foto: Pelle T Nilsson, Stella

Igår var det semifinal 2 i Eurovision! Många av er kanske bara såg semifinalen i tisdags eftersom Sverige var med då, och isåfall tycker jag att ni är falska Eurovision-fans. Antingen så är man med till 100% eller inte alls. Det är viktigt att ställa upp för Europa när kontinenten genomgår en kris med tre östeuropeiska manliga programledare som inte kan någon engelska.

Gårdagens semifinal bjöd inte på speciellt många överraskningar. På grund av tekniska problem så tappades kontakten med Edward af Sillén och Måns Zelmerlöw, vilket gjorde att vi under flera minuter var helt utlämnade till programledarna och scenframträdandena. Det var ett trauma som vi kommer ha svårt att förklara för kommande generationer.

Musikaliskt sett så var bredden bättre än i tisdags. Det var dock inte speciellt svårt eftersom tisdagens semifinal bestod av 14 ballader och 4 upptempolåtar. Igår bjöds vi istället på rumänsk joddling och en kroatisk kille som sjöng en duett med sig själv. Inte ens Björn Ranelid skulle komma på en sån idé.

Nederländerna bjöd på tre glada tjejer som såg ut som en Viktväktarna-reklam efter att alla rasat i vikt och äter sallad medan de garvar läppen av sig. Norge representerades av två sköna killar som sjöng ”tropical house” och allt var väldigt heterosexuellt.

Programledarna var ungefär som i tisdags. Jag har kommit fram till att programledaren som har ansvar för greenroom borde bli europeisk mästare i mansplaining. Han går bara runt och berättar saker för delegationerna som de redan vet! Typiskt män!

Annars så är jag mest arg, besviken och fullkomligt rasande över att Estland inte gick vidare till final. Varje Eurovision-final behöver en stark duett mellan en man och en kvinna med sviktande personkemi och konstiga kameravinklar, men Europa sa nej. Skandal!

Imorgon lördag är det final. Robin har fått startnummer 24 av 26 och det känns lovande. Spontant skulle jag säga att han kan hamna topp tio, men jag har haft fel förr. Mina personliga favoriter är dock Italien, Belgien och Armenien. Helst vill jag dock att Italien vinner. Jag är så redo för en Eurovision i Rom nästa år!

Eurovision 2017 – semifinal 1!

av tramsfrans

Foto: Robin Lorentz-Allard

Nu är det Eurovisionvecka! Jag trodde aldrig att jag skulle behöva trotsa en snöstorm för att köpa bubbel inför Eurovision, men det var exakt det som hände igår. Sverige har blivit kallt.

Både mina trumhinnor och min lever kommer troligtvis behöva bytas ut innan veckan är slut, men tills dess så kan jag iallafall dela med mig av mina reflektioner från den första semifinalen!

Det var tydligt att Eurovision är tillbaka i sitt normaltillstånd igen. Förra året i Stockholm bör först och främst ses som ett undantag. Främst för att man kunde höra vad programledarna sa, och att det fanns ett manus med roligare skämt än att greenroom inte är grönt.

I år är Eurovision så som det alltid har varit. Östeuropeisk standup, programledare som skojade om att ta selfies (trenden har äntligen kommit till Ukraina nu!) och en greenroomreporter som gjorde allt för att slippa prata med artisterna. Troligtvis för att han inte kunde engelska, och det tycker jag ändå var ett rimligt skäl. Dialogen mellan programledarna var annars ungefär lika spontan och avslappnad som en nordkoreansk militärparad.

Musikaliskt sett så var det mycket ballader. Så har det alltid varit, och det tycker jag inte är något att bli förvånad eller provocerad över. Halva Europa verkar ha bytt politisk åskådning och blivit fascister, men de gillar iallafall fortfarande sömniga ballader. Det känns tryggt att vissa saker inte förändras när världen brinner.

När det gäller Robin Bengtsson så tycker jag spontant att han kändes lite svajig? Det enda som verkligen satt som en smäck i hans framträdande var kostymen. Allt annat har förbättringspotential. Spontant kan jag känna att man borde ha byggt upp mer scenvana och rutin efter att ha uppträtt med samma låt i tre månaders tid, men det kanske bara är jag.

Annars så ÄLSKADE jag Armenien! Förlåt för en smal referens, men hon var en lightversion av Inga och Anush och höll på att tända eld på halva scenen, och sånt gillar jag alltid. För övrigt anser jag att det var skandal att Montenegro inte gick vidare.

Idag är det iallafall vilodag från centraleuropeiska powerballader och imorgon kommer semifinal två. Längtar redan efter en kväll sprängfylld med roliga skämt och smakfulla outfits!

Slukhålet i Kiev

av tramsfrans

Foto: Thomas Hanses, EBU

Vissa av er kanske kommer ihåg när Mariette ramlade ner i ett svart hål under Melodifestivalen i vintras. Scenen hade förvandlats till en DÖDSFÄLLA, och Mariette var nära att slukas av mörkret och aldrig komma tillbaka. Allt gick tack och lov bra, men hela Sverige var i chock. ”Aldrig igen”, lovade vi oss själva.

Nu har det visat sig att även Eurovision-scenen är en dödsfälla! Årets största schlagertrend verkar vara att ramla ner i olika typer av hål. Tidigare år så har artisterna använt t.ex. eld och vatten på scenen för att förstärka sina framträdanden, men det nya verkar alltså vara att ofrivilligt ramla ner i djupa hål. Aftonbladet rapporterar:

”En feltänkt scenkonstruktion har orsakat flera olyckor under Eurovision-repetitionerna i Ukraina.

Scenlösningen där en rälskamera har sänkts ner längs med hela den främre halvcirkeln av den runda scenen skapar en ”vallgrav”, lika djup som scenen är hög och upp till en halvmeter bred.”

Inte nog med att Ukraina plågas av oroligheter på Krimhalvön, nu behöver man dessutom oroa sig för att råka illa ut på självaste Eurovision-scenen. Aldrig kan man känna sig trygg! En VALLGRAV!

”Minst tolv personer har trampat fel i mörkret.

– De berättade att tolv stycken har ramlat ner, men nu har de satt dit en ljusslinga så nu är det lättare att se, säger en person som ingår i en av de medverkande delegationerna.

En av olyckorna var så allvarlig att en person fick frakturer på revbenen, uppger Nöjesbladets källor.”

12 personer! Frakturer på revbenen! Ja ni hör ju själva, folk ramlar ner lika ofta som Charlotte Perrelli tvättar. Hur långt ska det här behöva gå egentligen? Enligt uppgifter från EBU har man nu märkt ut ”relevanta kanter” på vallgraven, men folk fortsätter att ramla ner i slukhålet.

”Men incidenterna fortsatte även under torsdagens repetitioner.

Efter Montenegros repetition räddades artisten Slavko Kalezić av en tv-fotograf, som i sista stund slet undan honom från hålet i scenen.

– Det spelar ingen roll att de säger till artisterna. När de precis har repat så glömmer de bort sånt och har bara sitt framträdande i huvudet, säger en person som bevittnat flera av olyckorna.”

Eurovision är inte bara glitter och glamour nu för tiden. Allt pekar på att det håller på att förvandlas till ett nytt Hunger Games där folk ställer upp med livet som insats. Europa har blivit kallt.

Sida 1 av 1
  • Tjänstgörande nöjesredaktör: Anders Hedberg
  • Nöjeschef: Ylva Niklasson
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lena K Samuelsson
  • Stf ansvarig utgivare: Lena Mellin
  • Redaktionschef: Lotta Folcker, Michael Poromaa, Karin Schmidt Hellsing
  • Sajtchef: Andreas Aspegren
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB