Foto: Robin Lorentz-Allard

Nu är det Eurovisionvecka! Jag trodde aldrig att jag skulle behöva trotsa en snöstorm för att köpa bubbel inför Eurovision, men det var exakt det som hände igår. Sverige har blivit kallt.

Både mina trumhinnor och min lever kommer troligtvis behöva bytas ut innan veckan är slut, men tills dess så kan jag iallafall dela med mig av mina reflektioner från den första semifinalen!

Det var tydligt att Eurovision är tillbaka i sitt normaltillstånd igen. Förra året i Stockholm bör först och främst ses som ett undantag. Främst för att man kunde höra vad programledarna sa, och att det fanns ett manus med roligare skämt än att greenroom inte är grönt.

I år är Eurovision så som det alltid har varit. Östeuropeisk standup, programledare som skojade om att ta selfies (trenden har äntligen kommit till Ukraina nu!) och en greenroomreporter som gjorde allt för att slippa prata med artisterna. Troligtvis för att han inte kunde engelska, och det tycker jag ändå var ett rimligt skäl. Dialogen mellan programledarna var annars ungefär lika spontan och avslappnad som en nordkoreansk militärparad.

Musikaliskt sett så var det mycket ballader. Så har det alltid varit, och det tycker jag inte är något att bli förvånad eller provocerad över. Halva Europa verkar ha bytt politisk åskådning och blivit fascister, men de gillar iallafall fortfarande sömniga ballader. Det känns tryggt att vissa saker inte förändras när världen brinner.

När det gäller Robin Bengtsson så tycker jag spontant att han kändes lite svajig? Det enda som verkligen satt som en smäck i hans framträdande var kostymen. Allt annat har förbättringspotential. Spontant kan jag känna att man borde ha byggt upp mer scenvana och rutin efter att ha uppträtt med samma låt i tre månaders tid, men det kanske bara är jag.

Annars så ÄLSKADE jag Armenien! Förlåt för en smal referens, men hon var en lightversion av Inga och Anush och höll på att tända eld på halva scenen, och sånt gillar jag alltid. För övrigt anser jag att det var skandal att Montenegro inte gick vidare.

Idag är det iallafall vilodag från centraleuropeiska powerballader och imorgon kommer semifinal två. Längtar redan efter en kväll sprängfylld med roliga skämt och smakfulla outfits!

Foto: Thomas Hanses, EBU

Vissa av er kanske kommer ihåg när Mariette ramlade ner i ett svart hål under Melodifestivalen i vintras. Scenen hade förvandlats till en DÖDSFÄLLA, och Mariette var nära att slukas av mörkret och aldrig komma tillbaka. Allt gick tack och lov bra, men hela Sverige var i chock. ”Aldrig igen”, lovade vi oss själva.

Nu har det visat sig att även Eurovision-scenen är en dödsfälla! Årets största schlagertrend verkar vara att ramla ner i olika typer av hål. Tidigare år så har artisterna använt t.ex. eld och vatten på scenen för att förstärka sina framträdanden, men det nya verkar alltså vara att ofrivilligt ramla ner i djupa hål. Aftonbladet rapporterar:

”En feltänkt scenkonstruktion har orsakat flera olyckor under Eurovision-repetitionerna i Ukraina.

Scenlösningen där en rälskamera har sänkts ner längs med hela den främre halvcirkeln av den runda scenen skapar en ”vallgrav”, lika djup som scenen är hög och upp till en halvmeter bred.”

Inte nog med att Ukraina plågas av oroligheter på Krimhalvön, nu behöver man dessutom oroa sig för att råka illa ut på självaste Eurovision-scenen. Aldrig kan man känna sig trygg! En VALLGRAV!

”Minst tolv personer har trampat fel i mörkret.

– De berättade att tolv stycken har ramlat ner, men nu har de satt dit en ljusslinga så nu är det lättare att se, säger en person som ingår i en av de medverkande delegationerna.

En av olyckorna var så allvarlig att en person fick frakturer på revbenen, uppger Nöjesbladets källor.”

12 personer! Frakturer på revbenen! Ja ni hör ju själva, folk ramlar ner lika ofta som Charlotte Perrelli tvättar. Hur långt ska det här behöva gå egentligen? Enligt uppgifter från EBU har man nu märkt ut ”relevanta kanter” på vallgraven, men folk fortsätter att ramla ner i slukhålet.

”Men incidenterna fortsatte även under torsdagens repetitioner.

Efter Montenegros repetition räddades artisten Slavko Kalezić av en tv-fotograf, som i sista stund slet undan honom från hålet i scenen.

– Det spelar ingen roll att de säger till artisterna. När de precis har repat så glömmer de bort sånt och har bara sitt framträdande i huvudet, säger en person som bevittnat flera av olyckorna.”

Eurovision är inte bara glitter och glamour nu för tiden. Allt pekar på att det håller på att förvandlas till ett nytt Hunger Games där folk ställer upp med livet som insats. Europa har blivit kallt.