Foto: Robin Lorentz-Allard

Efter många om och men var det äntligen dags för final i Eurovision igår! Italien låg högt upp på oddslistorna, och tog till sist hem segern efter en omröstning som var så spännande och spretig att man knappt kunde ta en kisspaus en enda gång.

Rent musikaliskt så var årets final den bästa på länge, men det går tyvärr inte att säga samma sak om resten av produktionen. Mellanakterna med tidigare Eurovision-vinnare kändes inte direkt som livesända, och rent allmänt kändes lite för många inslag som förinspelade. Det var inte direkt gastkramande underhållning att se på gamla förinspelade klipp där en av programledarna åkte bil med gamla Eurovision-vinnare, men jag antar att alla gjorde så gott de kunde! Förra årets vinnare Duncan Laurence låg hemma och hade corona, och kunde inte heller vara med och framträda.

För Sverige blev det inte någon vidare succé med Tusse, som slutade på en fjortondeplats trots en stabil sånginsats. Mittenplaceringen berodde snarare på att alla andra länder tagit sig i kragen och ansträngt sig för en gångs skull, vilket kanske kan bli en väckarklocka inför kommande år. Eventuellt har Sverige blivit lite bortskämda med topp 10-placeringar under det senaste decenniet, och det återstår att se om det kommer fortsätta.

Kvällens mest minnesvärda svensk blev Carola, som fått i uppdrag att ge Sveriges poäng men inte var riktigt redo när programledarna anropade henne och bad om ett resultat. En klassisk Carola-move!

Annars så var mycket sig likt. Storbritannien fick noll poäng av både folket och juryn, finsk hårdrock gick otippat bra, och på Twitter var Edward Blom rasande över att fel låt vann. Jag längtar redan till Eurovision 2022 där samma saker troligtvis kommer hända en gång till!

Foto: Peter Wixtröm

Nu har det gått en månad sedan Eurovision, och Sverige har precis börjat återhämta sig från bakslaget och den snöpliga sjätteplaceringen som till sist blev en femteplacering. En person som fortfarande går runt och grämer sig är dock John Lundvik, som verkligen kände på sig att vinsten var inom räckhåll! Nöjesbladet rapporterar:

”– Jag kände efter sista tonen på ’Too late for love’ att ’där satt den, vi var bäst i kväll, det här kommer Europa att älska. Det finns ingenting som kommer att ta det här i kväll’. Det sa hela min kropp, säger han.”

Hitta en kille som har lika bra självförtroende som John Lundvik! Skämt åsido så tycker väl de allra flesta artister att de har den bästa låten och förtjänar en seger..? Det är väl det som är hela vitsen med att ställa upp i tävlingen!

”Efter juryrösterna kände han att det var ännu mer klart.

– Sen kommer Europas poäng, telefonrösterna, och vi får 93 poäng. Det var som det största slaget i ansiktet i historien. Folket sa en sak, hjärtat sa en sak, kritikerna sa en sak, låten som spelades mest på radion – det var den låten.”

Det största slaget i ansiktet i HISTORIEN! Man kan iallafall inte anklaga John Lundvik för att vara försiktig med orden. John var dock aldrig på den absoluta förstaplatsen hos spelbolagen till skillnad från Nederländerna, så det borde rimligtvis inte ha kommit som ett ”slag i ansiktet” när han inte vann?

”Även om John Lundvik inte vill gå så långt och säga att han är besviken så svider det fortfarande att det inte gick bättre i tävlingen.

– Jag har vunnit allt som går att vinna. Genomslaget som har blivit i Europa hade inte blivit större om jag kom tvåa eller trea. Hade jag vunnit hade det givetvis blivit en Europaturné som gett en riktig hajp men med facit i hand… vi spelas flitigt på Europas radiostationer och jag tror ingen artist har fått den kärleken från svenska folket. Det har blivit folkets låt.”

Too late for love – folkets låt! Ingen annan artist har fått lika mycket kärlek från svenska folket som John Lundvik har fått! Skämt åsido så beror det såklart på vem man jämför med, men jag känner mig rätt säker på att det finns andra artister som fått mer kärlek genom åren?

Nu återstår det att se vad John Lundvik ska göra härnäst, men det kommer säkert gå bra oavsett vad han gör. Är man Sveriges mest folkkära artist genom tiderna så brukar sånt lösa sig.

Idag börjar den bästa veckan på hela året! Jag pratar självklart om Eurovision Song Contest-veckan! Några som också tycker att det är den bästa veckan på hela året är Charlotte Perrelli och Carola Häggkvist, som åkt ner till Tel Aviv för att ta emot kärlek från fansen. Charlotte vann ju faktiskt Eurovision i Israel 1999, och Carola är ju alltid Carola.

View this post on Instagram

Nu är det många bollar i luften inför avresa till Esc i helgen! Mkt fix med kläder och olika musikbakgrunder. Där filmar jag bla för TBN scandinavia från Jerusalem och berättar om mitt nya projekt, är på den svenska ambassaden i Tel Aviv på måndag kväll, gör många intervjuer för bla Israelisk press inför torsdagens öppna stora Show i hamnen i Tel Aviv med Loreen mfl. Ska bli så spännande att komma till Israel igen. Det var länge sen nu. Både Charlotte Perelli och jag har många fina minnen därifrån. Sen är det full fart, minst sagt, när jag kommer hem med 3 olika väldigt stora svenska Tv-program coming up och så den härliga akustiska sommar turnén som väntar.. jippey ????? Det blir min semester. Biljetter på Livenation.se Nu ska jag sätta mig träningscykeln och få upp flåset en aning.. hi hi Kram ? #esc #telaviv #loreen #charlotteperelli #winners #jerusalem #betlehem #ornadatz @charlotteperelli @laperrelli @loreenofficial klänning från @bymalina smycken från @emmaisraelssonstockholm

A post shared by Carola Häggkvist (@carolaofficiell) on May 7, 2019 at 10:13pm PDT

Carola ska uppträda på en Eurovision-show i Tel Avivs hamn och planerar många intervjuer med ”bland annat israelisk press”, och påpekar att både hon och Charlotte har ”många fina minnen” från Israel.

Charlotte har tagit det hela ett steg längre, och pratar om sig själv i tredjeperson. Ingen har någonsin varit mer laddad för en Eurovision-vecka än Charlotte Perrelli!

View this post on Instagram

Dags för Charlotte Nilsson att äntra Eurovision i Jerusalem. Två veckor som förändrade mitt liv…. helig mark. Så mäktigt! Nu är jag tillbaka här på samma plats Där allt började på riktigt och jag njuter varje sekund. Denna kärlek från folket❤️ wow!! 3000 glada israeler sjöng med igår när jag uppträdde. Även i Svenskan! ??❤️ #vilkenplats #takemetoyourheaven #eurovision #jerusalem #israel #20årsedan

A post shared by Charlotte Perrelli (@laperrelli) on May 12, 2019 at 1:22am PDT

Förutom att prata om sig själv i tredjeperson så berättar Charlotte om ”kärleken från folket”. Hela det israeliska folket sluter upp och sjunger med på svenska när hon kommer!

Många håller nog med om att området är helig mark, men de flesta syftar troligtvis på Jesus och hans upptåg, och inte att Charlotte Perrelli vann Eurovision i Jerusalem för 20 år sedan. Det är oklart vad Charlotte menar, men jag misstänker att hon syftar på sin egen seger.

Jag unnar verkligen svenska schlagerdivor att få stå i centrum för en gångs skull! Förra året firade Charlotte ”10 år sedan Hero”-jubileum i Lissabon, och i år är det alltså ”20 år sedan Take me to your heaven”-jubileum i Israel. Är man en svensk schlagerdiva så finns det alltid ett jubileum att fira. Det är aldrig för sent för att påminna omvärlden att man hade en hit för flera decennier sedan!

Foto: Stina Stjernqvist, TT

Det mesta som går att säga om Eurovision Song Contest har redan hunnit bli sagt, och nu är tävlingen över för den här gången. Känner mig ungefär lika tom som Anna Books kalender!

Jurygrupperna älskade Sverige, men av någon anledning så var kärleken inte besvarad hos folket. Tydligen så är inte resten av Europa besatta av allt som kommer från familjen Wahlgren, och det kom naturligtvis som en stor chock för många svenskar. Med det sagt så tycker jag att Benjamin förtjänade ett bättre öde än att få den fjärde sämsta poängen av folkets röster. Att européer fattar dåliga beslut ibland är dock ingen nyhet, och det är ingen idé att uppröras över det.

Israel var iallafall en värdig vinnare. Favorittippad hela tiden och kanske inte någon skräll, men ett bra nummer och en låt som faktiskt går att lyssna på även utanför tävlingen. Efter två riktigt deppiga ESC-vinnare med Jamala och Salvador Sobral så känns det som att Eurovision hittat hem till sin vanliga galenskap i år, och ingen är mer lättad än jag!

För övrigt så tycker jag det var kul att Storbritannien fick frågan om de ville framföra sin låt igen eftersom att en kille stormade scenen och vrålade skällsord, men att de tackade nej och sa att det absolut inte fanns någon anledning till att framföra låten igen. Det är verkligen svårt att hitta ett land som bryr sig mindre om Eurovision än Storbritannien.

Nu är det slut med eurovisionrapportering för i år på den här bloggen, och jag ber om ursäkt för vad ni fått genomlida om ni inte gillar tävlingen. Nästa vecka lovar jag att bara rapportera om viktiga saker, som t.ex. att Tomas Brolin invigt sin pool för säsongen.

Foto: Stina Stjernqvist, TT

Igår var det andra semifinalen i Eurovision Song Contest 2018! Programledarna var mer peppade än någonsin, och sa troligtvis ”Make some noise!” ungefär 500 gånger under kvällen för att forcera fram jubel och skrik från publiken. De var lika energiska som Anna Book i Fångarna på fortet!

Gårdagens semifinal var rent musikaliskt svagare än i tisdags, och då vet man att det är riktigt illa. Alexander Rybak sjöng sin fruktansvärda låt om hur man skriver en låt, en Carlings-kille från Ulricehamn sjöng för Polen, och Australiens representant fick lite VÄL mycket feeling på scenen. Sen så blev det lite ungersk hårdrock och nederländsk country för att göra kvällen komplett! Verkligen en fest för både ögon och öron!

Som tur var så räckte Benjamins insats för att ta Sverige till final. Det här innebär alltså att folk i Sverige faktiskt kommer att orka bry sig under finalen imorgon, och det tycker jag är kul! Det är svårt att säga hur det kommer att gå, men om han gör ett lika bra nummer som igår så borde det rimligtvis vara tillräckligt för en topp 10-placering. Går det dåligt så får han väl satsa på en matkarriär istället och prata ännu mer om pasta.

För övrigt så är jag rasande över att tv-kamerorna varken filmade Pernilla Wahlgren eller Charlotte Perrelli i publiken. Vet de inte vilka de är?!? Skiter Eurovision i att Charlotte Perrelli firar 10 år sedan hon kom på artondeplats med Hero i Belgrad? Det känns faktiskt som det, och det tycker jag är skandal. Gör om och gör rätt! Det här är faktiskt Charlottes år.

Jag måste dock säga att jag tycker Portugal har gjort ett bra jobb med årets Eurovision. I och för sig så verkar ju cirka alla som jobbar med tävlingen vara svenskar, men ändå! Man kanske inte garvar läppen av sig när programledarna drar sina skämt, men det mesta känns relativt genomtänkt och för det mesta så förstår man vad de säger. Det är absolut ingenting som man kan ta för givet i Eurovision!

Inför finalen imorgon så hejar jag mest på Tjeckien, Moldavien och Cypern. Ingen av dem kommer att vinna, men jag tycker att alla tre nummer både är underhållande och lyssningsbara. La det swinge, imorgon har vi ett resultat!

Igår var det äntligen dags för en av årets viktigaste dagar. Jag pratar självklart om semifinal 1 i Eurovision Song Contest! Jag är medveten om att det svenska engagemanget var rätt lågt eftersom Benjamin uppträder på torsdag, men jag ser det som mitt samhällsuppdrag som europé och musikalisk finsmakare att ändå skriva något om gårdagens tävling. Eurovision handlar faktiskt inte om att ha roligt i två timmar, utan ibland får man offra sig och tillbringa en tisdagskväll med Sanna Nielsen som kommentator.

Det känns konstigt att skriva, men jag måste säga att jag blev positivt överraskad av gårdagens startfält? Troligtvis tack vare att det inte var så många ballader med i tävlingen, för såna känns ju mest ”zzzz” och får mig att vilja Leif GW Persson-sucka. En av få ballader som var med, Litauen, var såklart Sanna Nielsens favorit. Det kändes inte speciellt överraskande. Annars så tyckte jag det var mycket fart med albanska Ola Salo och en tjeckisk kille med ryggsäck och attitydproblem.

Programledarna kändes som fyra övertända flygvärdinnor och en av dem var misstänkt lik Ebba Busch Thor, men jag tycker faktiskt att de gjorde ett bra jobb om man ser till hur det har varit tidigare eurovision-år. De var iallafall roligare än David Lindgren, och det märks att Portugal faktiskt försökt anstränga sig med manus och sketcher. Allt kanske inte flög till 100%, men det är ju svårt att uppskatta satir om portugiser när man knappt vet hur portugiser är i vanliga fall.

I det stora hela så är jag nöjd med gårdagens resultat. De flesta förhandsfavoriterna pallade trycket, och däribland mina favoriter Israel, Cypern och Tjeckien. Något som däremot känns lite jobbigt om Israel vinner är att alla fulla personer på klubb kommer att försöka kackla som en kyckling och härma deras sångerska, och det är inget som jag ser fram emot i sommar.

För övrigt så anser jag att SVT:s ”Studio Eurovision” är ett stort haveri och bör förstöras. Tack för mig.

Alla foton: Stina Stjernqvist, TT. 

Jag hatar att överdriva, men jag skulle vilja påstå att den här veckan är den viktigaste på kanske hela året. Anledningen till det är självklart Eurovision Song Contest! Benjamin Ingrosso är laddad, men inte lika laddad som Charlotte Perrelli, som själv har tagit på sig ansvaret att åka ner och representera familjen i Lissabon!

Älskar att Charlotte Perrelli fick veta på INSTAGRAM att Pernilla Wahlgren inte kommer vara på plats i Lissabon på finalen på lördag! Kommunicerar de inte med varandra i familjen? Jag blev ännu mer förbryllad när jag läste följande på Nöjesbladet:

”Sveriges delegationschef Karin Gunnarsson bekräftar att Charlotte Perrelli kommer till Lissabon för att heja på Benjamin Ingrosso.

– Ja, hon hörde av sig och ville komma ner på grund av släktskapet, det är kul att han har en stor släkt som alla kan den här tävlingen, säger hon.”

Charlotte Perrelli har alltså hunnit med att höra av sig till SVT:s delegationschef för att meddela att hon kommer till Lissabon, men verkar inte ha haft någon dialog med Pernilla Wahlgren själv om resan och när hon åker ner?

Gillar för övrigt att Charlotte ”vill komma ner på grund av släktskapet”. Jag förstår inte riktigt vad SVT har med det att göra? Det borde ju bara vara att boka biljetter själv och åka ner, men det kanske är något som jag har missat? Charlotte Perrellis manager har pratat med Nöjesbladet:

”– Det är mer en privat resa för att stötta Benjamin, han är ju kusin med barnen. Så det är inget större framträdande planerat, men hon kommer göra nån pressgrej tillsammans med Benjamin på fredagen i alla fall. Det är ju tio år sedan hon var i Belgrad och tävlade med ”Hero” så vi passar på att släppa två nya versioner av den låten nu också, säger han.”

Chockerande nog så verkar Charlotte ha en egen agenda med sitt besök i Lissabon. Alltså att fira att det är 10 år sedan som Hero kom på artonde plats i Eurovision Song Contest 2008 i Belgrad! Stort! Dessutom så släpps inte bara en, utan TVÅ nya versioner av låten!

Allting pekar på att det blir ett stort firande med pompa och ståt. Nästa år så är det dags för ytterligare ett Charlotte-relaterat jubileum eftersom Take me to your heaven firar 20 år. Tills dess så utgår jag från att Charlotte har planerat något ännu mer storslaget!

För övrigt så vill jag bara påminna om att det inte finns några garantier att Benjamin går till final på torsdag. De flesta verkar tro att det redan är klart, och jag själv skulle också bli oerhört förvånad om han inte gjorde det. Att förhandsfavoriter faller i Eurovision är dock något som händer då och då, och det finns aldrig några hundraprocentiga garantier för en finalplats. Nu verkar dock hela Sverige och Charlotte vara inställda på att Benjamin går vidare, och då måste det ju bli så!

Igår så släpptes bomben att Måns Zelmerlöw ska leda den brittiska uttagningen till Eurovision Song Contest. Han ska lämna oss för England! Precis som prinsessan Madeleine! Aftonbladet rapporterar:

”Tv-bolaget har värvat Måns Zelmerlöw, 31, för att leda programmet tillsammans med den brittiska programledaren och komikern Mel Giedroyc, 49.

– Det ska bli vansinnigt kul. Det finns så mycket utrymme för att göra ”You decide” större i det här landet där det finns typ 70 olika talangjakter på tv som det går hur bra som helst för, säger Måns Zelmerlöw.”

Om det är någonting som britter verkligen inte bryr sig om så är det Eurovision Song Contest. Därför kan jag känna att det nästan blir lite orättvist att de ska få ha Måns för sig själva när det ändå inte är någon som kommer bry sig om programmet. Vi hade ju behövt honom här i Sverige! Kan inte britterna nöja sig med att vi gett Ulrika Jonsson till dem på livstid?

”Idén med Måns Zelmerlöw som programledare i den brittiska uttagningen kom när han tillsammans med manusförfattaren och regissören Edward af Sillén kommenterade Eurovision song contest i Kiev i maj. De samtalade med BBC:s delegationschef och det ledde till att Måns suttit med i juryn som valt ut de brittiska tävlingslåtarna.”

Jag känner mig faktiskt lurad och bedragen. BBC snor Måns Zelmerlöw mitt framför näsan på oss, och vi i Sverige får nöja oss med David Lindgren. Är det verkligen rimligt? Kunde de inte ha tagit David Hellenius istället, eller någon annan man gärna skulle ta en paus ifrån?

Igår var det final i Eurovision! Jag tog med mig min 13 meter långa boa som jag fått av Anne-Lie Rydé och två flaskor champagne och drog ut på stan som vanligt. Stockholms kollektivtrafik har helt klart en hel del att förbättra när det kommer till tillgängligheten för oss som reser med fjäderboa.

När det gäller Eurovision-resultatet så kan jag faktiskt UNNA Portugal en seger. Har man varit med i 60 år så är det faktiskt på tiden att man får vinna. Att det var en skittråkig ballad som vann är naturligtvis katastrofalt, men ingenting kan bli värre än Jamalas seger förra året. Portugals låt handlar iallafall om kärlek och inte om deporteringen av krimtatarer 1944, så jag tycker ändå att det går åt rätt håll.

Rent generellt så tycker jag att Ukraina anordnat en acceptabel Eurovision i år. Mest för att mina förväntningar var lägre än Ukrainas BNP per capita. Jamala uppträdde lite för ofta och det var sällan man hörde exakt vad programledarna sa, men det var förmodligen lika bra. Arrangemanget var givetvis ingenting om man jämför med Stockholm förra året, men man får ändå ha visst överseende med att värdnationen ligger i krig. Ändå en helt okej ursäkt.

Sverige levererade en stabil femteplats och jag tycker Robin gjorde ett betydligt bättre jobb än i semifinalen i tisdags. Sen så är jag väldigt glad över Belgien också. Ingen låt har någonsin låtit mer som en Volvo-reklam. Italiens Francesco Gabbani älskade sig själv lite för mycket, och det stod tidigt klart att en apa på scenen inte var tillräckligt för att påkalla folks uppmärksamhet.

För övrigt så anser jag att det var skandal att Ruslana gjorde comeback utan att sjunga Wild Dances. Vem tror hon att hon är egentligen? Ge folket det de vill ha!

Nu kryper jag in i min kokong igen och inväntar februari 2018 så att Melodifestivalen kan börja igen. Lägg bubblet på kylning redan nu.

Foto: Pelle T Nilsson, Stella

Igår var det semifinal 2 i Eurovision! Många av er kanske bara såg semifinalen i tisdags eftersom Sverige var med då, och isåfall tycker jag att ni är falska Eurovision-fans. Antingen så är man med till 100% eller inte alls. Det är viktigt att ställa upp för Europa när kontinenten genomgår en kris med tre östeuropeiska manliga programledare som inte kan någon engelska.

Gårdagens semifinal bjöd inte på speciellt många överraskningar. På grund av tekniska problem så tappades kontakten med Edward af Sillén och Måns Zelmerlöw, vilket gjorde att vi under flera minuter var helt utlämnade till programledarna och scenframträdandena. Det var ett trauma som vi kommer ha svårt att förklara för kommande generationer.

Musikaliskt sett så var bredden bättre än i tisdags. Det var dock inte speciellt svårt eftersom tisdagens semifinal bestod av 14 ballader och 4 upptempolåtar. Igår bjöds vi istället på rumänsk joddling och en kroatisk kille som sjöng en duett med sig själv. Inte ens Björn Ranelid skulle komma på en sån idé.

Nederländerna bjöd på tre glada tjejer som såg ut som en Viktväktarna-reklam efter att alla rasat i vikt och äter sallad medan de garvar läppen av sig. Norge representerades av två sköna killar som sjöng ”tropical house” och allt var väldigt heterosexuellt.

Programledarna var ungefär som i tisdags. Jag har kommit fram till att programledaren som har ansvar för greenroom borde bli europeisk mästare i mansplaining. Han går bara runt och berättar saker för delegationerna som de redan vet! Typiskt män!

Annars så är jag mest arg, besviken och fullkomligt rasande över att Estland inte gick vidare till final. Varje Eurovision-final behöver en stark duett mellan en man och en kvinna med sviktande personkemi och konstiga kameravinklar, men Europa sa nej. Skandal!

Imorgon lördag är det final. Robin har fått startnummer 24 av 26 och det känns lovande. Spontant skulle jag säga att han kan hamna topp tio, men jag har haft fel förr. Mina personliga favoriter är dock Italien, Belgien och Armenien. Helst vill jag dock att Italien vinner. Jag är så redo för en Eurovision i Rom nästa år!