Foto: SVT

Ny vecka, ny mello! Den här veckan kom cirkusen till Leksand, och alltihop inleddes med att Eric Saade tolkade Ted Gärdestad! Oerhört mycket ”Så mycket bättre”-feeling, och den aningen svaga kopplingen till det öppningsnumret var att det var 40 år sedan Ted tävlade i Eurovision i Israel med ”Satellit”.  Nedan kommer en summering av veckans bidrag:

Foto: Peter Wixtröm

1: The lovers of Valdaro – Somebody wants: Martin Rolinski ringde och ville ha tillbaka sin look!

Foto: Peter Wixtröm

2: Dolly Style – Habibi: Ett par japanska mangatjejer sjöng på arabiska!

Foto: Peter Wixtröm

3: Martin Stenmarck – Låt skiten brinna: Martin Stenmarck berättade att låten var ”hans viktigaste låt hittills”. Eftersom konkurrensen består av ”Las Vegas” så var det kanske inte jättesvår konkurrens?

Foto: Peter Wixtröm

4: Lina Hedlund – Victorious: Mitt bästa Lina Hedlund-minne var när jag gick fram till henne på en klubb och sa ”jag älskar Anropar försvunnen!” varpå hon svarade att det var hennes syster som sjöng den. Med det sagt så tycker jag att det var härligt att schlagern fick revansch och att Lina gick till final! Än så länge finns det hopp kvar för schlagern.

Foto: Peter Wixtröm

5: Omar Rudberg – Om och om igen: Omar var eventuellt lite för avspänd för Mello? Efter Felix Sandmans succé förra året så ville alla Fo&O-medlemmar ställa upp i Mello, men hittills så har både Omar och Oscar åkt ut med huvudet före.

Foto: Peter Wixtröm

6: Rebecka Karlsson – Who I am: Man kan knappt vara med i tv längre utan att prata om ett personligt trauma, och Rebecca Karlsson är inget undantag eftersom hon grät i sin presentationsvideo.

Foto: Peter Wixtröm

7: Jon Henrik Fjällgren – Norrsken: Att Jon Henriks låt är ett plagiat står bortom alla tvivel, men det räckte trots allt till en finalplats!

Jon Henrik och Lina Hedlund gick till final och bevisade att gammel-schlagern trots allt fortfarande har en chans 2019. Rebecka Karlsson och Martin Stenmarck gick till Andra Chansen, och Dolly Style blev lottlösa tillsammans med Lovers of Valdaro och Omar. Jag skickar styrkekramar!

Foto: Robin Lorentz-Allard

Ny vecka, ny mello! Den här veckan gick tävlingen av stapeln i Malmö, och därför inleddes programmet med ett lite för långt rapnummer från programledarna! När personer som inte kan rappa ska rappa så blir det oftast lite pajigt, och det blev det den här gången också.

Foto: Robin Lorentz-Allard

1: Andreas Johnson – Army of us: Andreas Johnson har skaffat ny snygg ”Gör om mig”-frisyr à la Gò Kväll och uppträdde med en låt som påminde lite för mycket om Avicii.

Foto: Robin Lorentz-Allard

2: Malou Prytz – I do me: Senast en ung småländsk tjej skrällde i Melodifestivalen så var det Lena PH någon gång på 80-talet, och nu var det dags igen. Poppigt och kul!

Foto: Robin Lorentz Allard

3: Oscar Enestad – I love it: Oscar Enestad inledde med att säga att han värnar väldigt mycket om sitt privatliv, och jag antar att det var därför han sjöng om det för tre miljoner tv-tittare! Svenska folket var dock inte speciellt intresserade, och det blev en sistaplats.

Foto: Robin Lorentz-Allard

4: Jan Malmsjö – Leva livet: Jan Malmsjö är nästan lika gammal som Oscar Enestads tjej! Efter Arja Saijonmaas sistaplacering förra veckan så förväntade jag mig ingen seniorskräll den här veckan heller, men precis som Arja så piggade Jan upp bland alla barn. Speciellt bra gick det dock inte.

Foto: Robin Lorentz-Allard

5: Vlad Reiser – Nakna i regnet: Äntligen en youtuber i Melodifestivalen!!! Eftersom Vlad är en Spexig Kille Från Internet så skojade han mycket om vatten, eftersom låten handlade om regn! Det bjöds också på tokiga blickar in i kameran och en utsträckt tunga.

Foto: Robin Lorentz-Allard

6: Hanna Ferm och LIAMOO – Hold you: Jag har aldrig tidigare hört en låt som varit mer ”Azerbajdzjan i Eurovision” än det här! Att vara en duo med kemi som hävdar att de inte är ihop känns dock väldigt mycket som Samir och Sigrid i Let’s Dance 2017?

Foto: Robin Lorentz-Allard

7: Margaret – Tempo: Margaret pratade om sina hundar och meddelade att de inte bryr sig om att hon är kändis. Om de hade gjort det så hade det varit väldigt konstiga hundar, men nu ska vi inte tänka på det! Låten var poppig, men tyvärr blev det en snöplig femteplats. Hon får hoppas på ett nytt samtal från Christer Björkman nästa år!

Hanna Ferm & Liamoo och Malou Prytz gick till final, och Andreas Johnson och Vlad Reiser gick till Andra Chansen. Nästa vecka fortsätter vi till Leksand, och då blir det förhoppningsvis inget rapmedley från programledarna.

Plötsligt händer det, Melodifestivalen är tillbaka! Om det är något man verkligen kan lita på med SVT så är det att relationerna i Gift vid första ögonkastet går åt helvete, och att Melodifestivalen alltid börjar första helgen i februari. Kanske den finaste traditionen vi har?

Trogna bloggläsare vet att jag är svag för recaps av Mello, och i år är inget undantag. Därför bjuder jag härmed på en sammanfattning av första delfinalen av Melodifestivalen 2019!

Foto: Robin Lorentz-Allard

1: Nano – Chasing Rivers: Om det är två personer i Sverige som verkligen kan bära upp en kaftan så är det Martin Almgren från Idol 2015 och Nano! Den här gången så räckte det dock bara till Andra Chansen.

Foto: Robin Lorentz-Allard

2: High 15 – No drama: Fyra tonårstjejer som sjunger ”no drama”? Kanske inte det mest trovärdiga jag hört, men pluspoäng för en trendig Brandsta City Släckers-outfit.

Foto: Robin Lorentz-Allard

3: Wiktoria – Not with me: Regn på scenen känns visserligen lite Eurovision à la tidigt 00-tal, men det var trots allt ett proffsigt framträdande. Skulle dock ljuga om jag sa att jag inte saknar glada härliga Wiktoria från hennes tidigare framträdanden, men Sverige kanske behöver en ny Jessica Andersson som sjunger svulstiga ballader om relationsproblem?

Foto: Robin Lorentz-Allard

4: Zeana feat. Anis Don Demina – Mina bränder: Det är inte många artister som kommer undan med att sitta på en tron under en del av framträdandet, och Zeana och Anis Don Demina gjorde inte det.

Foto: Robin Lorentz Allard

5: Arja Saijonmaa – Mina fyra årstider: Arja tillägnade sin låt till klimatförändringarna och meddelade att hon återigen står på barrikaderna! Skogsbränder kommer och går, men Arja Saijonmaa består. Om ni frågar mig så var det en otrolig låt, men resten av Sverige höll uppenbarligen inte med.

Foto: Robin Lorentz-Allard

6: Mohombi – Hello: Det var inget fel på självförtroendet när ”världsartisten Mohombi” presenterades, men hade verkligen Mohombi varit med i Melodifestivalen om han haft en blomstrande internationell karriär?

Foto: Robin Lorentz Allard

7: Anna Bergendahl – Ashes to ashes: Jag tillhör segmentet av befolkningen som fortfarande har svårt att acceptera att Sverige missade Eurovision 2010, men jag måste ändå säga att Anna har en bra låt i år.

Programledarna: Jag var skeptisk när jag fick höra att Eric Saade skulle leda Mello, men hans prestation var faktiskt en positiv överraskning! Sarah Dawn Finer är alltid proffsig, Kodjo Akolor pratade lite för mycket om sin dotter och Marika Carlsson var lite förvirrad, men det är en betydligt bättre uppsättning än förra året med David Lindgren och Fab Freddie. Det blir troligtvis bättre om de får öva lite, och manuset var stundtals roligt!

Wiktoria och Mohombi gick till final medan Nano och Anna Bergendahl fick nöja sig med Andra Chansen. Nästa vecka fortsätter tokigheterna i Malmö, och jag längtar redan! Tills dess skickar jag en styrkekram till Arja Saijonmaa.

Foto: Robin Lorentz-Allard

Nu är det verkligen höst, och som vanligt så är det enda ljuset i hela ens liv att det snart är Melodifestival igen! Snart är det äntligen februari! Om det är någonting som verkligen har blivit en tradition på senare år så är det att schlagerkändisar återvänder till tävlingen med schlagerlåtar och blir förvånade när det inte går bra, och det verkar bli ett liknande scenario nästa år. Nöjesbladet rapporterar:

”Nöjesbladet har redan avslöjat att bland annat Oscar Enestad, Arvingarna, och Wiktoria Johansson är klara för 2019-års upplaga av Melodifestivalen.

Idag kan vi avslöja ytterligare tre artister som, enligt väl insatta källor, är högaktuella för platser i tävlingen.

Förutom Ann-Louise Hanson står även en annan Melodifestival-veteran på listan. Magnus Carlsson, 44, har tidigare tävlat åtta gånger och uppges nu vara på väg in i tävlingen en nionde gång.”

Alla som säger att det inte längre är någon schlager i Melodifestivalen nu för tiden har uppenbarligen fel. Magnus Carlsson, Arvingarna och Ann-Louise Hanson. Inte ens Bert Karlsson kan klaga på det startfältet!

Det återstår att se om svenska folket kommer gilla schlager nästa år. Tidigare år har det varit en schlagerdiva-tradition att ställa upp i tävlingen, floppa och därefter mumla ”det är andra tider nu” och vara sur på apprösterna samtidigt som man får stöd av Bert Karlsson, och det är troligt att något liknande kommer ske nästa år.

Med det sagt så förstår jag verkligen att man som schlagerartist vill fortsätta ställa upp i Melodifestivalen trots att det inte längre går speciellt bra. Exponeringen är svårslagen, och man måste ju göra någonting mellan julshowerna och sommargigen. Man får iallafall en ny låt att köra på Lotta på Liseberg några månader senare!

Igår sändes den sista delfinalen av Melodifestivalen 2018. Fyra veckor av oförglömliga musikaliska topp-prestationer är över, och nu återstår två veckor där Sveriges elvaåringar får bestämma artisternas öden med sina hjärtröster. Nedan kommer mina åsikter om kvällens bidrag.

Emmi Christensson – Ikarus. Lät ungefär som något Georgien hade kunnat skicka till Eurovision. Sålänge man inte gillar östeuropeiska musikalhits så är det dåliga nyheter.

Elias Abbas – Mitt paradis. Hade kunnat vara trallvänligt, men det kändes som att låten redan varit med i Melodifestivalen iallafall 2-3 gånger tidigare och åkt ut i Andra Chansen.

Felicia Olsson – Break that chain. Felicia jobbar till vardags som lärare, något som SVT fokuserade på lite för mycket i presentationsvideon. Inte konstigt att svenska skolan befinner sig i kris när lärarna har fullt upp med att vara med i Melodifestivalen! Av själva låten minns jag tyvärr ingenting, ungefär som allt jag lärde mig i högstadiet.

Rolandz – Fuldans. Att hela Sverige älskar dansband är inte någon nyhet, och SVT älskar ju att driva med verklighetens folk. Därför kom det inte som en chock att Rolandz gick vidare. Den som var minst chockad var troligtvis Robert Gustafsson själv, som ”spontant” svimmade och blev uppburen på scenen av studiomannen för att sjunga låten igen. Inte alls uppgjort.

Olivia Eliasson – Never learn. Melodifestivalen 2018 har inte direkt varit ett tjejår, så Olivia fick nöja sig med att gå till Andra Chansen. Outfiten var en blandning mellan glitter och träningskläder, dvs något som Fab Freddie skulle kunna ha på sig.

Felix Sandman – Every single day. Bortsett från det akuta douche-uttalandet att Felix gillar att ”cruisa runt i sin bil och lyssna på osläppt musik” så tyckte jag att Felix hade kvällens starkaste låt, och den enda som kändes någorlunda genuin. Kanske blev det eventuellt lite FÖR genuint eftersom hans ex som låten handlar om dansade bakom Elias Abbas i låt nummer två.

Mariette – For you. Mariette kommer uppenbarligen inte att ge sig innan hon vinner Mello. Sanna Nielsen var dock med i Mello sju gånger på tretton år innan hon vann, så ingenting är omöjligt! Just i år så blir det dock ingen Mariette-seger om ni frågar mig.

För övrigt så verkar SVT fortfarande vara besatta av att Lill Lindfors tappade kjolen i Eurovision 1985. Jag förstår verkligen inte behovet av att dra upp det hela tiden, för det har känts gjort ända sedan 1986?

Nästa vecka blir det Andra Chansen. Då får vi se vad David Lindgren har hittat på för tokerier sedan igår då han mixade rött med rosa. Man får dock vara nöjd sålänge han inte gör en grej av att visa upp sin barbröstade pappakropp ännu en gång.

Alla foton: Magnus Sandberg

Igår så släpptes bomben att Måns Zelmerlöw ska leda den brittiska uttagningen till Eurovision Song Contest. Han ska lämna oss för England! Precis som prinsessan Madeleine! Aftonbladet rapporterar:

”Tv-bolaget har värvat Måns Zelmerlöw, 31, för att leda programmet tillsammans med den brittiska programledaren och komikern Mel Giedroyc, 49.

– Det ska bli vansinnigt kul. Det finns så mycket utrymme för att göra ”You decide” större i det här landet där det finns typ 70 olika talangjakter på tv som det går hur bra som helst för, säger Måns Zelmerlöw.”

Om det är någonting som britter verkligen inte bryr sig om så är det Eurovision Song Contest. Därför kan jag känna att det nästan blir lite orättvist att de ska få ha Måns för sig själva när det ändå inte är någon som kommer bry sig om programmet. Vi hade ju behövt honom här i Sverige! Kan inte britterna nöja sig med att vi gett Ulrika Jonsson till dem på livstid?

”Idén med Måns Zelmerlöw som programledare i den brittiska uttagningen kom när han tillsammans med manusförfattaren och regissören Edward af Sillén kommenterade Eurovision song contest i Kiev i maj. De samtalade med BBC:s delegationschef och det ledde till att Måns suttit med i juryn som valt ut de brittiska tävlingslåtarna.”

Jag känner mig faktiskt lurad och bedragen. BBC snor Måns Zelmerlöw mitt framför näsan på oss, och vi i Sverige får nöja oss med David Lindgren. Är det verkligen rimligt? Kunde de inte ha tagit David Hellenius istället, eller någon annan man gärna skulle ta en paus ifrån?

Igår så stod det klart. Det blir David Lindgren som leder Melodifestivalen 2018! Om det är någonting som SVT har lärt sig så är det att svenska folket HATAR ett nytt ansikte i Melodifestivalen, och därför så känns det tryggt men lite fegt att låta David Lindgren leda tävlingen i ett år till.

Personligen så har jag inte så mycket för David Lindgren, men det är ju sällan jag tycker samma sak som resten av Sverige. Om jag har förstått det hela rätt så verkar folk i allmänhet tycka att han är ”skön” och rolig, och då ska inte jag stå i vägen.

Helt ärligt så blir det faktiskt fel oavsett vad SVT gör. Folk kommer alltid gnälla oavsett vem de utser. Blir det en man så gnäller folk över att det inte blev en kvinna, blir det en kvinna så gnäller folk över att det inte blev en man, och om det blir både en man och en kvinna så gnäller folk över att det är heteronormativt och brist på mångfald. Aftonbladet rapporterar:

”Melodifestivalens projektledare Anette Helenius är väldigt nöjd med David som val men bekräftar att de pratat med många olika profiler.

– Vi har alltid parallella diskussioner, det har vi nu också. De flesta artister nu är uppbokade tre-fyra år framåt, vi har diskussioner med flera om när de skulle kunna vara med, säger hon.”

På något sätt känns det här som en efterhandskonstruktion. Att ”de flesta artister” är bokade under FYRA år framöver känns faktiskt lite som en överdrift. Jag vet inte mycket om hur musikbranschen fungerar, men att folk inte ska ha en lucka på fyra år för att kunna leda mello känns orimligt. Ska det verkligen vara så svårt att hitta någon?

Det har länge pratats om hur svenska företag har svårt att hitta rätt kompetens, och nu verkar det som att problemet har nått allra längst in i Sveriges hjärta. Melodifestivalen! Det finns knappt NÅGON person i Sverige som både är rolig OCH kan sjunga! Om ni frågar mig så är det här ett allvarligt samhällsproblem som omedelbart behöver få en lösning innan det är för sent.