Foto: Peter Wixtröm

Jag ska bespara er en längre recap av Mello, men som ni alla redan vet så vann John Lundvik. Absolut en värdig vinnare om ni frågar mig, och helt ärligt det enda bidraget jag verkligen KÄNDE något för! Bara en sån sak som att Loulou Lamotte från Biggest Loser VIP 2017 körade i bakgrunden säger ju det mesta!

Inte för att låten är något exceptionellt egentligen, men när alternativen var Hanna Ferm och Liamoos Azerbajdzjan-duett eller Bisharas idolballad så kändes John Lundviks framträdande som det mest kompletta numret. Slutstriden blev aldrig speciellt spännande, eftersom John Lundvik hade övertaget redan från den första internationella jurygruppen.

Foto: SVT

Utöver det musikaliska så var programledarna återigen samlade för första gången sedan första delfinalen, samt Sarah Dawn Finers humorkaraktär Lynda Woodruff. Woodruff  är stundtals rolig, men eventuellt kanske det är dags att gå vidare från 2012 och hitta på något nytt? Bara för att något gjorde succé för sju år sedan behöver det inte betyda att det fortfarande är roligt att uttala namn fel med överdriven brittisk engelska, men det får man väl inte säga i det här landet!

Nu får vi två månaders andrum till Eurovision i Tel Aviv. Som tur är börjar TV4:s succéprogram Stjärnornas stjärna redan på lördag, så ni kommer INTE behöva uppleva någon abstinens på svenska artister som försöker klamra sig fast i rampljuset genom att göra tokiga saker på tv!

Ikväll var det Andra Chansen i Melodifestivalen! Nu kan man äntligen ana ljuset i tunneln, och börja fantisera om att få sitt liv tillbaka på lördagskvällarna igen. Nästa vecka går finalen av stapeln i Globen, och därefter blir det två månaders vila innan Eurovision. Oerhört stressigt!

Precis som förra året var Andra Chansen uppdelad i fyra dueller, där en artist går segrande ur varje duell och tar sig till finalen. Nedan kommer mina omdömen om kvällens kamp.

Foto: Robin Lorentz-Allard

Duell 1: Andreas Johnsson – Army of us, möter Anna Bergendahl – Ashes to ashes. En trött Avicii-kopia mötte en artist med själ och ett eget uttryck. Det brukar oftast löna sig att ha en egen personlighet och uttryck om man är artist, och det var troligtvis därför Anna Bergendahl gick segrande ur striden.

Foto: Robin Lorentz-Allard

Duell 2: Vlad Reiser – Nakna i regnet, möter Nano – Chasing Rivers. En glad youtuber mötte en ledsen Nano! Jag tyckte mest det var provocerande att Vlad sjöng om att dansa i regnet utan att det kom något regn på scenen, och kanske var det det som blev hans fall eftersom Nano gick till final.

Foto: Robin Lorentz-Allard

Duell 3: Martin Stenmarck – Låt skiten brinna, möter Lisa Ajax – Torn. Kanske den minst rafflande duellen hittills. Martin Stenmarck sjöng om hur det känns att vara En Känslig Kille, och Lisa Ajax bjöd på en ballad som handlade om relationer. Inte det mest spännande man hört! Lisa var dock snäppet vassare och gick vidare till Friends Arena.

Foto: Robin Lorentz-Allard

Duell 4: Rebecca Karlsson – Who am I, möter Arvingarna – I do. Vem skulle vinna, den ledsna tjejen med existensiell ångest som sålt smöret och tappat pengarna eller den trallvänliga dansbandskvartetten som sjöng om hur härligt det är att vara nykär? Man behöver inte vara någon melloexpert för att lista ut att dansbandskungarna drog det längsta strået i den kampen.

Johnny Logan piggade upp som mellanakt. Irlands Glenn Hysén! Kanske det finaste Mello-ögonblicket hittills i år eftersom Kodjos mamma satt i publiken och fick se sin största idol?

För övrigt så tyckte jag det var skönt att ingen artist pratade om några trauman i sina presentationsklipp. Det verkar som att alla förbrukat sina personliga trauman i delfinalerna, och det känns hoppfullt inför nästa vecka! Förhoppningsvis kommer finalen faktiskt att handla om artisternas framträdanden, snarare än vem som har haft det mest tufft i livet.

Tiden går verkligen fort när man har roligt! Apropå ingenting så var det dags för den fjärde deltävlingen av Melodifestivalen ikväll, och här kommer min summering av veckans startfält.

Foto: Peter Wixtröm

1: Pagan Fury – Stormbringer. Bandet och låten som enligt SVT inte alls är en smygreklam för ett dataspel. Det råkar bara vara ett spelbolag som ger ut bandets musik, men det är bara en tokig slump och har såklart ingenting att göra med låten ikväll. Som tur är så spelar det inte någon roll egentligen eftersom låten ändå inte gick vidare.

Foto: Peter Wixtröm

2: Anton Hagman – Känner dig. Den stora trenden under Mello 2019 har varit att kändisar ska berätta om ett personligt trauma i sitt presentationsklipp, och Anton Hagmans trauma var att han kommer från Västerås! Trenden med killar som sjunger på svenska måste dock få ett slut snart, och kanske var det ett tecken att Anton inte gick vidare?

Foto: Peter Wixtröm

3: Lisa Ajax – Torn. Ungefär lika spännande som en flaska diskmedel. Den recensionen kanske är billig och tre år gammal, men det kändes som att framträdandet aldrig lyfte på riktigt?

Foto: Peter Wixtröm

4: Arvingarna – I do. Folklig, klämkäck dansbandspop som kan få vilken bandyarena som helst att koka. Jag tycker det var bra att SVT vågade släppa in ett riktigt dansband i tävlingen, till skillnad från häromåret när låtsasdansbandet ”Rolandz” med Robert Gustafsson fick fylla den kvoten.

Foto: Peter Wixtröm

5: Bishara – On my own. Tidigare i veckan så gjorde Bisharas manager Laila Bagge en intervju om Bishara som handlade om att hon inte vill ge några intervjuer om Bishara. Låten kändes ungefär som en vinnarlåt i Idol som man aldrig kommer höra igen, men Bishara är den största talangen som Linköping fostrat sedan Samir Badran.

Foto: Peter Wixtröm

6: Ann-Louise Hansson – Kärleken finns kvar. För andra veckan i rad så gråter en artist i sitt presentationsklipp till Melodifestivalen. Är det här det nya normala? Med det sagt så tyckte jag att Ann-Louise Hanssons låt var mysig, men inte direkt något som man kommer ihåg efteråt.

Foto: Peter Wixtröm

7: John Lundvik – Too late for love. Ni som har koll på era svenska e-kändisar vet såklart att Loulou Lamotte från Biggest Loser VIP 2017 körade längst till vänster i John Lundviks framträdande! Med eller utan henne så var framträdandet oerhört farligt, och jag fick faktiskt känslan att John Lundvik kan ta hem hela tävlingen om två veckor. Det är troligtvis inte här som ni läste det först, men jag vill gärna att ni lägger det på minnet.

Foto: Peter Wixtröm

John Lundvik och Bishara gick direkt till final, och Lisa Ajax och Arvingarna tog sig vidare till Andra Chansen. Efter en stark inledning så börjar jag dock tröttna på programledarna? Manuset har sett bättre dagar, och det är inte jättekul att skoja i en minut om att greenroom inte är grönt. Eric Saade och Sarah Dawn Finer framförde en låt där alla intäkter kommer gå till Radiohjälpen, men det blir troligtvis inte några astronomiska summor.

Foto: SVT

Ny vecka, ny mello! Den här veckan kom cirkusen till Leksand, och alltihop inleddes med att Eric Saade tolkade Ted Gärdestad! Oerhört mycket ”Så mycket bättre”-feeling, och den aningen svaga kopplingen till det öppningsnumret var att det var 40 år sedan Ted tävlade i Eurovision i Israel med ”Satellit”.  Nedan kommer en summering av veckans bidrag:

Foto: Peter Wixtröm

1: The lovers of Valdaro – Somebody wants: Martin Rolinski ringde och ville ha tillbaka sin look!

Foto: Peter Wixtröm

2: Dolly Style – Habibi: Ett par japanska mangatjejer sjöng på arabiska!

Foto: Peter Wixtröm

3: Martin Stenmarck – Låt skiten brinna: Martin Stenmarck berättade att låten var ”hans viktigaste låt hittills”. Eftersom konkurrensen består av ”Las Vegas” så var det kanske inte jättesvår konkurrens?

Foto: Peter Wixtröm

4: Lina Hedlund – Victorious: Mitt bästa Lina Hedlund-minne var när jag gick fram till henne på en klubb och sa ”jag älskar Anropar försvunnen!” varpå hon svarade att det var hennes syster som sjöng den. Med det sagt så tycker jag att det var härligt att schlagern fick revansch och att Lina gick till final! Än så länge finns det hopp kvar för schlagern.

Foto: Peter Wixtröm

5: Omar Rudberg – Om och om igen: Omar var eventuellt lite för avspänd för Mello? Efter Felix Sandmans succé förra året så ville alla Fo&O-medlemmar ställa upp i Mello, men hittills så har både Omar och Oscar åkt ut med huvudet före.

Foto: Peter Wixtröm

6: Rebecka Karlsson – Who I am: Man kan knappt vara med i tv längre utan att prata om ett personligt trauma, och Rebecca Karlsson är inget undantag eftersom hon grät i sin presentationsvideo.

Foto: Peter Wixtröm

7: Jon Henrik Fjällgren – Norrsken: Att Jon Henriks låt är ett plagiat står bortom alla tvivel, men det räckte trots allt till en finalplats!

Jon Henrik och Lina Hedlund gick till final och bevisade att gammel-schlagern trots allt fortfarande har en chans 2019. Rebecka Karlsson och Martin Stenmarck gick till Andra Chansen, och Dolly Style blev lottlösa tillsammans med Lovers of Valdaro och Omar. Jag skickar styrkekramar!

Foto: Robin Lorentz-Allard

Ny vecka, ny mello! Den här veckan gick tävlingen av stapeln i Malmö, och därför inleddes programmet med ett lite för långt rapnummer från programledarna! När personer som inte kan rappa ska rappa så blir det oftast lite pajigt, och det blev det den här gången också.

Foto: Robin Lorentz-Allard

1: Andreas Johnson – Army of us: Andreas Johnson har skaffat ny snygg ”Gör om mig”-frisyr à la Gò Kväll och uppträdde med en låt som påminde lite för mycket om Avicii.

Foto: Robin Lorentz-Allard

2: Malou Prytz – I do me: Senast en ung småländsk tjej skrällde i Melodifestivalen så var det Lena PH någon gång på 80-talet, och nu var det dags igen. Poppigt och kul!

Foto: Robin Lorentz Allard

3: Oscar Enestad – I love it: Oscar Enestad inledde med att säga att han värnar väldigt mycket om sitt privatliv, och jag antar att det var därför han sjöng om det för tre miljoner tv-tittare! Svenska folket var dock inte speciellt intresserade, och det blev en sistaplats.

Foto: Robin Lorentz-Allard

4: Jan Malmsjö – Leva livet: Jan Malmsjö är nästan lika gammal som Oscar Enestads tjej! Efter Arja Saijonmaas sistaplacering förra veckan så förväntade jag mig ingen seniorskräll den här veckan heller, men precis som Arja så piggade Jan upp bland alla barn. Speciellt bra gick det dock inte.

Foto: Robin Lorentz-Allard

5: Vlad Reiser – Nakna i regnet: Äntligen en youtuber i Melodifestivalen!!! Eftersom Vlad är en Spexig Kille Från Internet så skojade han mycket om vatten, eftersom låten handlade om regn! Det bjöds också på tokiga blickar in i kameran och en utsträckt tunga.

Foto: Robin Lorentz-Allard

6: Hanna Ferm och LIAMOO – Hold you: Jag har aldrig tidigare hört en låt som varit mer ”Azerbajdzjan i Eurovision” än det här! Att vara en duo med kemi som hävdar att de inte är ihop känns dock väldigt mycket som Samir och Sigrid i Let’s Dance 2017?

Foto: Robin Lorentz-Allard

7: Margaret – Tempo: Margaret pratade om sina hundar och meddelade att de inte bryr sig om att hon är kändis. Om de hade gjort det så hade det varit väldigt konstiga hundar, men nu ska vi inte tänka på det! Låten var poppig, men tyvärr blev det en snöplig femteplats. Hon får hoppas på ett nytt samtal från Christer Björkman nästa år!

Hanna Ferm & Liamoo och Malou Prytz gick till final, och Andreas Johnson och Vlad Reiser gick till Andra Chansen. Nästa vecka fortsätter vi till Leksand, och då blir det förhoppningsvis inget rapmedley från programledarna.

Plötsligt händer det, Melodifestivalen är tillbaka! Om det är något man verkligen kan lita på med SVT så är det att relationerna i Gift vid första ögonkastet går åt helvete, och att Melodifestivalen alltid börjar första helgen i februari. Kanske den finaste traditionen vi har?

Trogna bloggläsare vet att jag är svag för recaps av Mello, och i år är inget undantag. Därför bjuder jag härmed på en sammanfattning av första delfinalen av Melodifestivalen 2019!

Foto: Robin Lorentz-Allard

1: Nano – Chasing Rivers: Om det är två personer i Sverige som verkligen kan bära upp en kaftan så är det Martin Almgren från Idol 2015 och Nano! Den här gången så räckte det dock bara till Andra Chansen.

Foto: Robin Lorentz-Allard

2: High 15 – No drama: Fyra tonårstjejer som sjunger ”no drama”? Kanske inte det mest trovärdiga jag hört, men pluspoäng för en trendig Brandsta City Släckers-outfit.

Foto: Robin Lorentz-Allard

3: Wiktoria – Not with me: Regn på scenen känns visserligen lite Eurovision à la tidigt 00-tal, men det var trots allt ett proffsigt framträdande. Skulle dock ljuga om jag sa att jag inte saknar glada härliga Wiktoria från hennes tidigare framträdanden, men Sverige kanske behöver en ny Jessica Andersson som sjunger svulstiga ballader om relationsproblem?

Foto: Robin Lorentz-Allard

4: Zeana feat. Anis Don Demina – Mina bränder: Det är inte många artister som kommer undan med att sitta på en tron under en del av framträdandet, och Zeana och Anis Don Demina gjorde inte det.

Foto: Robin Lorentz Allard

5: Arja Saijonmaa – Mina fyra årstider: Arja tillägnade sin låt till klimatförändringarna och meddelade att hon återigen står på barrikaderna! Skogsbränder kommer och går, men Arja Saijonmaa består. Om ni frågar mig så var det en otrolig låt, men resten av Sverige höll uppenbarligen inte med.

Foto: Robin Lorentz-Allard

6: Mohombi – Hello: Det var inget fel på självförtroendet när ”världsartisten Mohombi” presenterades, men hade verkligen Mohombi varit med i Melodifestivalen om han haft en blomstrande internationell karriär?

Foto: Robin Lorentz Allard

7: Anna Bergendahl – Ashes to ashes: Jag tillhör segmentet av befolkningen som fortfarande har svårt att acceptera att Sverige missade Eurovision 2010, men jag måste ändå säga att Anna har en bra låt i år.

Programledarna: Jag var skeptisk när jag fick höra att Eric Saade skulle leda Mello, men hans prestation var faktiskt en positiv överraskning! Sarah Dawn Finer är alltid proffsig, Kodjo Akolor pratade lite för mycket om sin dotter och Marika Carlsson var lite förvirrad, men det är en betydligt bättre uppsättning än förra året med David Lindgren och Fab Freddie. Det blir troligtvis bättre om de får öva lite, och manuset var stundtals roligt!

Wiktoria och Mohombi gick till final medan Nano och Anna Bergendahl fick nöja sig med Andra Chansen. Nästa vecka fortsätter tokigheterna i Malmö, och jag längtar redan! Tills dess skickar jag en styrkekram till Arja Saijonmaa.