Foto: Andreas Bardell

Släpp allt du har, jag har en nyhet om Go’kväll på SVT! Förra året stormade ett bråk i pressen med anledning av att ”Boktipset” med Ingalill Mosander skulle utgå från programmet eftersom man ville ge programmet en yngre publik, vilket så småningom ledde till att SVT fick pudla och säga att Boktipset skulle fortsätta vara en del av Go’kväll.

Imorgon har programmet premiär igen, men utan Ingalill Mosander. Nöjesbladet rapporterar:

”Tittarna får även återse inslaget ’boktipset’ som då gör comeback. ’Go’ kväll’ skapade under sensommaren rubriker då Ingalill Mosander, som lett ’boktipset’ i 15 år, plötsligt fick sparken från programmet och ’boktipset’ försvann ur rutan. Anledningen var att programmet skulle genomgå en föryngring och nu är inslaget alltså tillbaka i ny kostym.”

Att äldre medarbetare klagar på SVT har varit vardagsmat de senaste åren. Claes Elfsberg har flera gånger kritiserat SVT för att man inte får ha en fast anställning hos dem efter 67, och Marianne Rundström sa upp sig redan innan 67-årsdagen eftersom hon kände att det inte fanns några dörrar öppna för henne på arbetsplatsen.

I den nya säsongen av Go’kväll är Boktipset alltså tillbaka, men i första avsnittet kommer Titti Schultz att tipsa tittarna om böcker istället för Ingalill. Det är oklart om Ingalill kommer komma tillbaka någon gång under säsongen, men om hon inte gör det så hade jag rekommenderat TV4 att värva henne istället.

Till skillnad från SVT så är TV4 tokiga i gamla människor. Leif GW är mer eller mindre en del av studioinredningen, Karin Laserow håller låda i Bytt är bytt, Leif Mannerström skrämmer samtliga deltagare i Sveriges Mästerkock och Bengt Magnusson ledde så sent som igår en cancergala på TV4. Att föreställa sig Ingalill Mosander i Efter Fem eller Nyhetsmorgon känns inte speciellt svårt. Troligtvis är det bättre betalt också.

Om SVT behöver idéer på vad man kan göra med äldre arbetskraft så behöver de alltså inte leta länge. Det är iallafall ett lättare jobb än att få någon under 50 att börja kolla på Gokväll.

Foto: Carolina Byrmo

En av de absolut största folkrörelserna vi har i Sverige är att vara rasande på SJ. Inte ens kändisar slipper undan, och i en krönika på seniorsajten News55 så berättar Marianne Rundström om sin senaste skräckupplevelse med SJ.

”Nedriven kontaktledning mellan Katrineholm och Flen upplyser tågvärden i högtalarna. Det är kö på spåren och vi måste ta en annan, mycket längre väg över Hallsberg och Västerås. Jag älskar att se svenska landskap genom tågfönstret men just denna kväll vill jag bara hem och har dessutom åtaganden som väntar där.

Den ständige rösten i högtalarna upprepar att det inte finns någon prognos för när vi kommer fram. Alls.”

Ibland så känns det som att svenska kändisar tror att världen kretsar kring dem själva. Hur vågar SJ vara sena när JAG har ett viktigt åtagande hemma? Alla som åker tåg vill troligtvis komma fram till sitt slutmål så fort som möjligt, och det här med att SJ inte kan ge någon prognos på ankomsttid är troligtvis bara något de gör för att retas. De vet säkert egentligen en exakt tid men vill inte säga det!

Det är verkligen inte lätt att vara utropsrösten på SJ. Om man inte säger något alls så blir folk sura, om man säger att man inte har någon information så blir folk ännu argare, och om man faktiskt har information så blir folk sura över den också. Det går inte att göra rätt, oavsett vad man säger!

”Oftast uppges nedriven kontaktledning som orsak. Vem tusan är det som river ner alla kontaktledningar? Fram till för bara några år sen hade jag inte ens hört talas om begreppet. Nu spelar de där ledningarna mig ständiga spratt och gör det omöjligt att planera resdagarna.”

Ja, VEM är det egentligen som river ner alla kontaktledningar i det här landet? Såhär var det aldrig på den gamla goda tiden! Då kom tågen alltid i tid, och konduktörerna gjorde honnör och hade roliga mössor. Nu får man vara glad om det kommer någon konduktör över huvud taget!

Det här är inte första gången som Marianne Rundström rasar över infrastruktur. Tidigare i år rasade hon över att två bussar drogs in från hennes busshållplats på avlägsna Kungsholmen, vilket fick konsekvensen att direktförbindelsen till hennes barnbarns dagis på Södermalm försvann. Marianne blev då istället tvungen att ta bilen till Södermalm, eftersom det är bättre än att behöva gå några hundra meter extra eller göra ett byte.

Marianne Rundströms kamp mot Sveriges infrastruktur fortsätter. Snart kan man knappt ta sig någonstans över huvud taget i det här landet! Det är nog bäst att kändisar håller sig till att vara med i På Spåret där man åker tåg på låtsas, förutsatt att de lyckas ta sig till studion i Göteborg.

Jag har tidigare rapporterat om äldre programledare på SVT och deras kamp för att få jobba tills de stupar. Som ni redan vet så blir man automatiskt pensionerad vid 67 års ålder på SVT, något som är en helt normal regel på de allra flesta arbetsplatser men som uppenbarligen är väldigt kontroversiellt enligt t.ex. Claes Elfsberg, Marianne Rundström och inte minst Elisabet Höglund.

Nu har även Anne Lundberg från Antikrundan gett sin syn på saken i en intervju med Expressen, och säger följande:

”-Jag håller inte med om den bilden, för det är ingen mänsklig rättighet att få vara i tv. Den dagen SVT vill byta programledare för ”Antikrundan” för att föryngra det programmet kommer jag hålla med dem. Jag vill inte dissa några kolleger, men jag tycker inte att man kan identifiera sig genom SVT.”

Äntligen en programledare på SVT som säger det självklara! Det vill säga att det inte är en mänsklig rättighet att få synas i SVT:s olika program, och att ett jobb på TV faktiskt inte är ens identitet och något som aldrig får tas ifrån en. Tro det eller ej, men det är faktiskt ett helt vanligt jobb som alla andra.

Att arbeta som programledare är inte ett ämbete på livstid, något som uppenbarligen verkar komma som en stor chock för många i branschen. Tänk om samma person skulle ha lett Melodifestivalen i 30 års tid? Tre decennier med Fab Freddie!

Det känns lite ironiskt att det är programledaren för just Antikrundan som inte har något emot att bli utbytt till förmån för någon yngre. Hon borde ju älska gamla saker som t.ex. Claes Elfsbergs kavajer från 1983 och vilja ha så mycket gammalt i tv som möjligt.

Jag följer utvecklingen på SVT med stor spänning och inväntar nu uttalanden från alla andra programledare. Eller iallafall att Claes Elfsberg och Marianne Rundström bemöter Anne Lundbergs chockerande citat i en debattartikel i valfri större svensk tidning där de förklarar hur tystade de blivit och att ingen lyssnar på dem längre för att de är gamla.

Som ni alla känner till så sa Marianne Rundström upp sig från SVT i protest i våras eftersom hon ”inte upplever att kunskap och erfarenhet värdesätts” på företaget. Efter ett dramatiskt 2017 så har nu Marianne Rundström mött ännu en motgång i livet. SL har dragit om bussarna utanför hennes lägenhet på Kungsholmen! Tidningen Vårt Kungsholmen har träffat Marianne.

”Det handlar om linje 53, 56 och 59 som på ett par år slutat gå från hållplatsen Fleminggatan/Scheelegatan. Det har försämrat Mariannes Rundströms pendlande liv rejält.

– Det handlar så klart inte om mig bara utan det är en samhällsgrej. Att det kan se ut så här i centrala stan. Först försvann 56:an som jag tog till jobbet vid Gärdet och förlängde min restid avsevärt”

Skandal! Att SL dragit in direktförbindelsen från Fleminggatan/Scheelegatan till TV-huset på Gärdet är inget annat än ett infrastrukturellt haveri. Att andra personer förmodligen uppskattat och dragit nytta av omläggningen av linjerna är svårt att glädjas över när Marianne inte kan åka nonstop till tv-huset längre, för övrigt en arbetsplats där hon inte längre jobbar.

”Och inte nog med det. För den som ska söderut från Kungsholmen togs 53:an och 59:an bort från hållplatsen här om veckan. Linjer som Marianne använde för att hämta barnbarn på förskolan på Södermalm.

-Nu kan jag inte ta bussen till jobbet och inte heller för att hämta. Det är anmärkningsvärt när det finns en politisk vilja att fler ska åka kollektivt, att de istället snott de här snabba effektiva förbindelserna från oss som bor här, säger Marianne Rundström som numer ofta får ta bilen istället.”

Tänk vad sjukt att man inte längre kan ta sig mellan Kungsholmen och Södermalm på ett smidigt sätt! Det är kört! Marianne får istället ta BILEN för att hämta barnbarnen på dagis. Stockholms innerstad är ju som bekant ett paradis när det kommer till bilkörning och att hitta parkering, så det låter verkligen smidigare än att åka kollektivt.

Missförstå mig rätt. Självklart så är det befogat att ha åsikter om kollektivtrafik, och när man genomför förändringar så är det logiskt att en begränsad andel resenärer får försämrade kommunikationer för att deras resmönster inte råkar stämma exakt överens med bussens sträckning. Att gorma i lokaltidningen om bristfällig kollektivtrafik känns dock lite magstarkt om man bor på Kungsholmen.

SL hälsar att resandet på linje 53 och 59 var för lågt för att kunna försvara och att resurserna kan användas på ett bättre sätt. Ska man till Söder kan man till exempel gå 500 meter till Kungsholmstorg och ta trean därifrån. Det är dock en klen tröst för Marianne som inte längre kan åka nonstop till tv-huset där hon inte jobbar längre.