Igår var det final i Melodifestivalen 2018! Benjamin Ingrosso vann, och det kändes ungefär lika väntat som att Fab Freddie skulle ha glitter på sig. Jag är dock väldigt nöjd över att han vann, och det kändes som en välförtjänt vinst. Det var iallafall en stor seger för en person vars tidigare största bedrift är att han är bra på att koka pasta.

I övrigt så har jag inte speciellt mycket att säga idag, och hänvisar till debattartikeln jag skrev på SVT Opinion i fredags om att SVT förstört Melodifestivalen. Nu ska jag dammsuga upp rester av fjäderboa och äta chips som stått framme över natten!

Igår var det Andra Chansen i Melodifestivalen! En av årets absolut viktigaste dagar om man är en medelmåttig artist som inte lyckats övertyga svenska folket att man är värd en plats i finalen. Här kommer mina tankar om gårdagens dueller!

Margaret, In my cabana, vs Cuba Libre med Moncho. Två plojlåtar som handlar om ingenting speciellt möttes i en duell. Båda låtarna handlade om sommar och sol, men jag kände bara minusgrader. Margaret drog längsta strået och får transportera sin rangliga cabana till Friends Arena.

Renaida, All the feels, vs Never Learn med Olivia Eliasson. Jag blev omedelbart skeptisk till Olivia när hon sa att Pippi Långstrump var hennes förebild. Är man en vuxen kvinna så borde man hitta en annan förebild i livet, till exempel Camilla Läckberg eller Peg Parnevik. Rent musikaliskt kände jag mig likgiltig, men Renaida gick segrande ur striden. Kanske kan finalplatsen leda till att hon får göra något annat än att spela Aladdin-musikalen med Claes Malmberg!

Felix Sandman, Every Single Day, vs Songburning med Mimi Werner. Om det är någonting jag verkligen är svag för så är det ledsna killar med snygga kindben, så ni kan ju förstå att jag satt på nålar under hela Felix framträdande. Hade han förlorat mot Mimi Werner så hade jag blivit oroad på riktigt.

Patrick Swayze, Sigrid Bernson, vs Everyday med Mendez. Sigrid var ungefär lika överpepp som samtliga tjejer jag träffat på förfest i hela mitt vuxna liv, och Mendez bara pratar om att han bor i Chile hela tiden och verkar vara Sydamerikas Pernilla Wahlgren. Sigrids influencerröster räckte inte hela vägen den här gången, och det blev Mendez som knep den sista finalplatsen.

Annars då? Det känns verkligen som att SVT helt och hållet fokuserar på att de 5000 personer som befinner sig i arenan ska få en tokig kväll, men att de glömt bort att programmet dessutom är tv-underhållning för två miljoner människor. Det är såklart jätteroligt med glitterregn och publiktävling för den promille som är i arenan, men för oss som kollar på tv är det inte superkul.

Nästa vecka går tävlingen äntligen i mål, och gisslandramat där SVT kapat hela svenska folkets lördagskvällar under sex veckors tid är över. Själv så känner jag mig fast i något sorts stockholmssyndrom där jag utvecklat någon sorts sympati för programmet trots att det hållit mig fånge under hemska former hela vintern. Snart kan jag äntligen bryta mig loss.

Alla foton: Peter Wixtröm och Robin Lorentz-Allard. 

Igår sändes den sista delfinalen av Melodifestivalen 2018. Fyra veckor av oförglömliga musikaliska topp-prestationer är över, och nu återstår två veckor där Sveriges elvaåringar får bestämma artisternas öden med sina hjärtröster. Nedan kommer mina åsikter om kvällens bidrag.

Emmi Christensson – Ikarus. Lät ungefär som något Georgien hade kunnat skicka till Eurovision. Sålänge man inte gillar östeuropeiska musikalhits så är det dåliga nyheter.

Elias Abbas – Mitt paradis. Hade kunnat vara trallvänligt, men det kändes som att låten redan varit med i Melodifestivalen iallafall 2-3 gånger tidigare och åkt ut i Andra Chansen.

Felicia Olsson – Break that chain. Felicia jobbar till vardags som lärare, något som SVT fokuserade på lite för mycket i presentationsvideon. Inte konstigt att svenska skolan befinner sig i kris när lärarna har fullt upp med att vara med i Melodifestivalen! Av själva låten minns jag tyvärr ingenting, ungefär som allt jag lärde mig i högstadiet.

Rolandz – Fuldans. Att hela Sverige älskar dansband är inte någon nyhet, och SVT älskar ju att driva med verklighetens folk. Därför kom det inte som en chock att Rolandz gick vidare. Den som var minst chockad var troligtvis Robert Gustafsson själv, som ”spontant” svimmade och blev uppburen på scenen av studiomannen för att sjunga låten igen. Inte alls uppgjort.

Olivia Eliasson – Never learn. Melodifestivalen 2018 har inte direkt varit ett tjejår, så Olivia fick nöja sig med att gå till Andra Chansen. Outfiten var en blandning mellan glitter och träningskläder, dvs något som Fab Freddie skulle kunna ha på sig.

Felix Sandman – Every single day. Bortsett från det akuta douche-uttalandet att Felix gillar att ”cruisa runt i sin bil och lyssna på osläppt musik” så tyckte jag att Felix hade kvällens starkaste låt, och den enda som kändes någorlunda genuin. Kanske blev det eventuellt lite FÖR genuint eftersom hans ex som låten handlar om dansade bakom Elias Abbas i låt nummer två.

Mariette – For you. Mariette kommer uppenbarligen inte att ge sig innan hon vinner Mello. Sanna Nielsen var dock med i Mello sju gånger på tretton år innan hon vann, så ingenting är omöjligt! Just i år så blir det dock ingen Mariette-seger om ni frågar mig.

För övrigt så verkar SVT fortfarande vara besatta av att Lill Lindfors tappade kjolen i Eurovision 1985. Jag förstår verkligen inte behovet av att dra upp det hela tiden, för det har känts gjort ända sedan 1986?

Nästa vecka blir det Andra Chansen. Då får vi se vad David Lindgren har hittat på för tokerier sedan igår då han mixade rött med rosa. Man får dock vara nöjd sålänge han inte gör en grej av att visa upp sin barbröstade pappakropp ännu en gång.

Alla foton: Magnus Sandberg

Ännu en vecka med David Lindgren är över! Den här veckan hade han dessutom med sig ett barn på scenen som gav honom tips på hur man är programledare. Det gick sådär, men vi tog oss igenom den här delfinalen också! Här kommer mina åsikter om kvällens låtar!

Martin Almgren – A bitter lullaby. Jag måste faktiskt säga att Martin Almgren ställde upp med ett passande låtnamn. Hans karriär efter Idol har faktiskt varit sömnigare än de flesta godnattsagor jag läst. Överraskande nog så blev det en finalplats!

Barbi Escobar – Stark. Minns inte.

Moncho – Cuba Libre. Semesterpop på svenska är en genre som gått på sparlåga sedan Markoolio var en grej. Nu är det tyvärr tillbaka med besked.

Jessica Andersson – Party Voice. Jessica fick bära hela schlager-Sveriges hopp på sina glittriga axlar, och det var ett otacksamt uppdrag redan från början. Som tur var så klarade hon av att uppfylla förväntningarna och gick till final. Ingen är mer lättad än jag över att schlagern fortfarande lever!

Kalle Moraeus och Orsa Spelmän – Min dröm. Eftersom det här är Melodifestivalen 2018 så är ingen deltävling komplett utan en malplacerad äldre man i startfältet. I likhet med Edward Blom och Jonas Gardell så gick det inte speciellt bra för Kalle Moraeus heller.

Dotter – Cry. Eventuellt så var dotter lite för svår för sitt eget bästa. Att vara inklämd mellan Kalle Moraeus och MENDEZ är dock inte ett drömscenario för någon, och speciellt inte om man gör anspråk på att vara svår.

Mendez – Everyday. Precis när man glömt bort Despacito så kommer Mendez tillbaka från 2003 och påminner en om varför man aldrig gillade den! Det ser ut att bli ännu en sommar med jobbiga hits.

Nästa vecka så är det redan dags för sista delfinalen! Vem vet, då kanske till och med en kvinna går vidare till final och gör Jessica Andersson sällskap bland de fem manliga artister som hittills har gått vidare. Spännande!

Samtliga foton i inlägget: Peter Wixtröm

Igår var det äntligen dags för den första deltävlingen i Melodifestivalen 2018! David Lindgren har suttit på kammaren i ett helt år och fnulat på dåliga pappaskämt, och har nu blivit utsläppt igen. Nedan kommer mina åsikter om gårdagens bidrag.

Sigrid Bernson – Patrick Swayze. Efter inslaget innan låten där Sigrid berättade att hon gillar att ”segla” samtidigt som hon blev filmad på Djurgårdsfärjan så blev jag förvirrad. Resten av låten så väntade jag bara på att SVT skulle filma Samir i publiken, vilket de såklart gjorde. Inte ens när hon uppträder i Melodifestivalen så får hon göra något själv!

John Lundvik – My turn. En man vid ett piano! Hela låten och framträdandet kändes ungefär som nåt som Irland hade kunnat skicka till Eurovision 2009 och åkt ut i första semin. Jag är uppenbarligen inte lika övertygad som resten av Sverige.

Renaida – All the feels. Det första jag tänkte på var att Renaida tagit slamsorna från Brandsta City Släckers outfit från när de sjöng ”Kom och ta mig”. Utöver det så kändes låten lagom intetsägande och autotunead för att kunna passa in på vilken klubb som helst där folk inte bryr sig om vilken musik som spelas.

Edward Blom – Livet på en pinne. Vilken chock att Edward Bloms låt handlar om mat! Skämt åsido så hade jag förväntat mig mer än dansande gräddtårtor och humrar. Edward Blom är en fantastisk person men borde ha gjort en mer mogen låt istället för att försöka samla pluspoäng hos dagispubliken. Dagisbarn uppskattar generellt inte beaujolais, och det var troligtvis därför det inte räckte hela vägen. Det blev för konstigt.

Kikki Danielsson – Osby Tennessee. Innan hon gick upp på scenen så sa Kikki att låten är en tre minuter lång självbiografi. Redan där förstod man att det inte skulle bli en munter historia, och tyvärr så blev det en sistaplats.

Kamferdrops – Solen lever kvar hos dig. Om jag ska sticka ut hakan litegrann så vill jag faktiskt påstå att låten inte var så dålig som alla andra verkar tycka. Den kanske inte blev en ny ”Jag trodde änglarna fanns”, men den förtjänade ett bättre öde. Nu blev det bara ett antiklimax, och drömmen om en ny sommarplåga blev krossad en iskall kväll i februari. Solen lever inte kvar hos Kamferdrops.

Benjamin Ingrosso – Dance you off. Frågar ni mig så var Benjamin överlägsen igår, men det var oroväckande att han redan nu börjat uppvisa Danny Saucedo-tendenser och börja berätta om hur det är i Los Angeles innan man hinner säga hej. För övrigt så tyckte jag att det var starkt att Bianca Ingrosso hann ta sig till Karlstad trots att hon hade en Meet & Greet i Mall of Scandinavia på eftermiddagen. Livet som influencer är onekligen stressigt ibland!

Annars då? Ebbot Lundberg sjöng en konstig cover med massa barn på scenen och Fab Freddie gav ”Hoodeladi” ett ansikte. Nu är det bara fem veckor kvar!

Ja ni läste rätt. Anna Book ska göra comeback i Melodifestivalen, med start redan ikväll! Den här gången så har hon fått äran att vara förinspelad pausunderhållning i tokiga sketcher, och om man frågar Anna Book själv så är det bättre än att vara med som artist. Man blir så svettig annars! Expressen rapporterar:

”– Är det någon som har självdistans och kan bjuda på sig själv är det faktiskt jag så efter ett par vändor ändrade jag mig och kände att det kunde vara kul att prova något nytt. Sedan får jag ju vara med i Mello utan att behöva svettas och tävla.”

Att Anna Book tycker att hon är en person med självdistans måste vara det här årets grövsta påstående hittills. Det är ungefär som att Edward Blom skulle påstå att han gillar fettsnål kost och veganism.

Det känns överflödigt att ge några exempel på när Anna Book inte haft självdistans, men spontant skulle jag säga att hon inte är en person som gillar när folk drar skämt på hennes bekostnad. Det är helt okej att inte gilla det, men det känns lite missvisande att säga det motsatta i intervjuer.

Att hon inte har några problem att bjuda på sig själv är dock korrekt i allra högsta grad! Hon har trots allt opererat brösten i TV4+ och gråtit över trasiga eluttag i Kanal 5, så det får man ändå ge henne.

”Får du bra betalt?

– Jag får alltid bra betalt. Men jag avslöjar inte hur mycket jag fick.”

Att Anna Book alltid får bra betalt känns också som en efterhandskonstruktion. Minns till exempel när hon var med i Arga Snickaren och hävdade att hon inte haft råd att laga ett trasigt handfat på sex år på grund av sin ansträngda ekonomi. Ekonomiska kriser varar dock inte för evigt, så vindarna kanske äntligen har vänt nu! Släng allt isté från Lidl och fram med champagnen!

Med det sagt så ser jag fram emot sketchen ikväll. Pausunderhållningen i Melodifestivalen brukar ju alltid vara en enda stor skrattfest för hela familjen, och i år blir säkert inget undantag.