Foto: Andreas Bardell

Släpp allt du har, jag har en nyhet om Go’kväll på SVT! Förra året stormade ett bråk i pressen med anledning av att ”Boktipset” med Ingalill Mosander skulle utgå från programmet eftersom man ville ge programmet en yngre publik, vilket så småningom ledde till att SVT fick pudla och säga att Boktipset skulle fortsätta vara en del av Go’kväll.

Imorgon har programmet premiär igen, men utan Ingalill Mosander. Nöjesbladet rapporterar:

”Tittarna får även återse inslaget ’boktipset’ som då gör comeback. ’Go’ kväll’ skapade under sensommaren rubriker då Ingalill Mosander, som lett ’boktipset’ i 15 år, plötsligt fick sparken från programmet och ’boktipset’ försvann ur rutan. Anledningen var att programmet skulle genomgå en föryngring och nu är inslaget alltså tillbaka i ny kostym.”

Att äldre medarbetare klagar på SVT har varit vardagsmat de senaste åren. Claes Elfsberg har flera gånger kritiserat SVT för att man inte får ha en fast anställning hos dem efter 67, och Marianne Rundström sa upp sig redan innan 67-årsdagen eftersom hon kände att det inte fanns några dörrar öppna för henne på arbetsplatsen.

I den nya säsongen av Go’kväll är Boktipset alltså tillbaka, men i första avsnittet kommer Titti Schultz att tipsa tittarna om böcker istället för Ingalill. Det är oklart om Ingalill kommer komma tillbaka någon gång under säsongen, men om hon inte gör det så hade jag rekommenderat TV4 att värva henne istället.

Till skillnad från SVT så är TV4 tokiga i gamla människor. Leif GW är mer eller mindre en del av studioinredningen, Karin Laserow håller låda i Bytt är bytt, Leif Mannerström skrämmer samtliga deltagare i Sveriges Mästerkock och Bengt Magnusson ledde så sent som igår en cancergala på TV4. Att föreställa sig Ingalill Mosander i Efter Fem eller Nyhetsmorgon känns inte speciellt svårt. Troligtvis är det bättre betalt också.

Om SVT behöver idéer på vad man kan göra med äldre arbetskraft så behöver de alltså inte leta länge. Det är iallafall ett lättare jobb än att få någon under 50 att börja kolla på Gokväll.

Jag har tidigare rapporterat om äldre programledare på SVT och deras kamp för att få jobba tills de stupar. Som ni redan vet så blir man automatiskt pensionerad vid 67 års ålder på SVT, något som är en helt normal regel på de allra flesta arbetsplatser men som uppenbarligen är väldigt kontroversiellt enligt t.ex. Claes Elfsberg, Marianne Rundström och inte minst Elisabet Höglund.

Nu har även Anne Lundberg från Antikrundan gett sin syn på saken i en intervju med Expressen, och säger följande:

”-Jag håller inte med om den bilden, för det är ingen mänsklig rättighet att få vara i tv. Den dagen SVT vill byta programledare för ”Antikrundan” för att föryngra det programmet kommer jag hålla med dem. Jag vill inte dissa några kolleger, men jag tycker inte att man kan identifiera sig genom SVT.”

Äntligen en programledare på SVT som säger det självklara! Det vill säga att det inte är en mänsklig rättighet att få synas i SVT:s olika program, och att ett jobb på TV faktiskt inte är ens identitet och något som aldrig får tas ifrån en. Tro det eller ej, men det är faktiskt ett helt vanligt jobb som alla andra.

Att arbeta som programledare är inte ett ämbete på livstid, något som uppenbarligen verkar komma som en stor chock för många i branschen. Tänk om samma person skulle ha lett Melodifestivalen i 30 års tid? Tre decennier med Fab Freddie!

Det känns lite ironiskt att det är programledaren för just Antikrundan som inte har något emot att bli utbytt till förmån för någon yngre. Hon borde ju älska gamla saker som t.ex. Claes Elfsbergs kavajer från 1983 och vilja ha så mycket gammalt i tv som möjligt.

Jag följer utvecklingen på SVT med stor spänning och inväntar nu uttalanden från alla andra programledare. Eller iallafall att Claes Elfsberg och Marianne Rundström bemöter Anne Lundbergs chockerande citat i en debattartikel i valfri större svensk tidning där de förklarar hur tystade de blivit och att ingen lyssnar på dem längre för att de är gamla.

Som ni alla redan känner till så finns det en klassisk tradition på SVT, och det är att jobba kvar tills man blir jättegammal men snacka skit om kanalen och påstå att de inte gillar äldre arbetskraft. Marianne Rundström, Elisabet Höglund, och nu senast Claes Elfsberg är exempel på personer som talat ut om hur hemskt det är att man inte får jobba kvar på samma jobb hur länge som helst när man blir äldre.

Claes Elfsberg tvingades avsluta sin fasta anställning 2015 när han fyllde 67, men har i sommar varit ”springvikarie” på Rapport. Nu när vikariatet går mot sitt slut så verkar det som att det inte blir någon fortsättning. Expressen rapporterar:

”Hur länge ska du vara inne?

– Jag har två arbetsdagar till denna vecka och två den kommande veckan. Sedan har jag förvarnats om att det kanske inte blir någonting mer, för det finns en önskan om tydlig föryngring.

Om jag ska vara helt ärlig så förstår jag inte riktigt hur det här kan vara en nyhet? Claes Elfsberg har haft ett sommarvikariat, och nu är sommaren slut och då verkar det väl logiskt att även vikariatet är över? Så brukar det fungera på de allra flesta arbetsplatser. Att en tidsbegränsad anställning tar slut är väl inte så konstigt? Man gör sina pass, rapporterar in dem, och får förhoppningsvis lön efteråt. Rimligtvis så borde det inte komma som en chock när det tar slut.

Berätta!

– Nej, jag vet inte så mycket mer än så. Det är det jag har fått veta. Själv skulle jag ju gärna arbeta varje dag. Det är inte vad SVT önskar.”

Claes Elfsberg hade helst arbetat VARJE DAG, och det förstår jag att SVT inte önskar. Det vill de nog inte att någon av deras medarbetare ska göra oavsett ålder, eftersom det skulle strida mot de flesta lagar och regler.

Om jag ska tolka det Claes säger så verkar det ju dessutom som att han inte fått något definitivt svar på huruvida det blir en fortsättning eller inte? Han har bara ”förvarnats om att det kanske inte blir något mer”. Om ni frågar mig så är det en rätt vag formulering, som lika gärna skulle kunna innebära att Claes kommer få vara vikarie igen?

Oftast så är ju det hela grundidén med att ha vikarie och inhoppare på en arbetsplats. Alltså att man täcker upp om behovet uppstår. Uppstår det inget behov så får man inga pass, och det borde väl de allra flesta förstå. Att SVT inte kan lova en fortsättning på vikariatet låter rätt rimligt, för hur ska de kunna veta hur bemanningen kommer se ut i framtiden? Sånt går ju inte att förutspå redan nu.

Claes poängterar själv i intervjun att hans fasta anställning avslutades 2015. I och med det så borde saken vara utagerad om ni frågar mig. Att inte få några fler pass efter sommaren borde inte komma som en chock om man varit en sommarvikarie. Det borde Claes rimligtvis ha förstått redan innan han tackade ja till vikariatet.

Det återstår att se hur framtiden ser ut och om Claes får några fler jobbpass eller inte. Hela Sverige håller andan. Närmar vi oss undergången för svensk nyhetsrapportering, eller kommer någon annan att kunna läsa nyheterna lika bra som Claes? Vi kan bara hålla tummarna.