Den här bloggen är i vanliga fall dedikerad till svenska kändisars tillkortakommanden, men förra veckan var jag på förhandspremiären av Mamma Mia here we go again! På allmän begäran så kommer därför en recension av denna högkvalitativa film för hela familjen.

I Mamma Mia 2 så har Donna dött under mystiska omständigheter, och Sophie har tagit över det grekiska pensionatet (som för övrigt numera ligger i Kroatien). Som vanligt så är Sophie konstant bekymrad över att inte göra sin mamma tillräckligt stolt (till och med efter hennes död) och därför så spenderas mycket tid med att bekymrat blicka ut över Medelhavet medan Pierce Brosnan sjunger SOS a capella.

Som ni märker så är den nuvarande handlingen inte direkt något lyckopiller, och därför så varvas melankolin med tillbakablickar från förr där man får följa Donna i sin ungdom och hur hon träffade de tre vise männen som sedermera ska komma att bli Sophies pappor. Donna flänger runt halva Europa på ett sätt som skulle få vilken miljöpartist som helst att rasa, och till sist så hittar hon den grekiska ön Kalokairi där hon flyttar in i ett ruckel tillsammans med en lokal häst.

Jag ska inte avslöja hela handlingen, men rent generellt så hinner det inte gå många minuter mellan spontana sång- och dansnummer av varierande kvalitet. Det märks att man har velat klämma in så mycket musik som möjligt, och i egenskap av Abba-fanatiker så är det lätt att känna igen sig. För mig har låtar som ”Angel Eyes”, ”When I kissed the teacher” och ”My love my life” varit sönderlyssnade sedan länge, och det är med blandade känslor som jag inser att de kommer få en bredare publik i och med Mamma Mia 2. Det är liksom MINA låtar och jag vill helst INTE dela med mig till någon annan!

Med det sagt så tycker jag absolut att man har lyckats med musikaliska, och att det kompenserar den rätt så svaga storyn. Att Cher kommer in på slutet i rollen som Donnas mamma är surrealistiskt men fantastiskt, och den sista fjärdedelen av filmen är lika bombastisk som en nordkoreansk militärparad. När Cher sjunger Fernando i skenet av fyrtiotusen miljarder sprakande fyrverkerier så är det svårt att inte ryckas med och få feeling.

Eftersom jag är ett Abba-fan så hade man kunnat visa i princip vad som helst för mig utan att jag hade blivit besviken, men jag tycker är ändå glad över att den första filmen fick en uppföljare. Man fick liksom aldrig något riktigt closure efter den första filmen! Det fick man visserligen knappt nu heller, nästan tvärtom, men det är ju knappast på grund av handlingen som folk kommer flockas på biograferna i sommar.

Om det är någonting som svenska kändisar älskar att skryta om så är det affärsuppgörelser som aldrig blev av! Det är aldrig för sent att berätta om en potentiell affär från 1988 som inte gick som planerat. Det senaste exemplet på detta står Bert Karlsson för, som i princip hade kunnat äga hela Abba. Nöjesbladet rapporterar:

”Trots näsa för affärer så missade Bert en affär i slutet av 80-talet som skulle ha gjort honom till mångmiljardär i dag.

– Stikkan Andersson erbjöd mig att köpa hela Abba-katalogen för 100 miljoner, men jag nobbade. Det är inget jag går och ångrar, men herregud vilken affär det hade varit. En riktig sedelpress.”

Bert ångrar alltså ingenting, men vill ändå passa på att påpeka i en intervju att han egentligen hade kunnat äga hela Abbas låtskatt idag, men att han ”nobbade” det på oklara grunder. Typiskt killar! Han ville satsa på andra viktiga svenska artister som t.ex. Christer Sjögren!

”På Ursand Camping & Resort utanför Vänersborg har Bert Karlsson nu byggt ett museum över sitt musikaliska livsverk. En satsning i mångmiljonklassen.

– När jag inte fick vara med på ett hörn av Abba-museet så byggde jag ett eget. Det här är mitt långfinger åt musiketablissemanget i Stockholm, säger han.”

Det känns ändå otroligt Bert Karlssonskt att vara bitter över att inte få vara med på Abba-muséet och därför bygga ett eget museum på en camping utanför Vänersborg? Det blev inget Swedish Music Hall of Fame, men däremot ett helt museum som handlar om saker som bara Bert har gjort! Ett museum där ALLT handlar om Bert Karlssons förträfflighet! I en intervju med SVT säger Bert följande:

”-Det innehåller allt som inte fick plats på Abba-muséet, säger den tidigare skivbolagsdirektören. Där nämns vi inte med ett enda ord, trots att jag hade dem i två år, tillägger han lite irriterat.”

Det står inget mer i artikeln om varför Bert inte fick vara med på Abba-muséet (kanske för att han inte varit med i Abba?), men vem behöver Abba när man kan bygga ett museum om sig själv istället. Bert Karlsson tog ALLT som inte fick plats på Abba-muséet och byggde ett eget museum!

Bert är alltså inte bitter över att han missade alla Abba-miljoner eller att han inte fick vara med på Abba-muséet, och har därför låtit bygga ett monument över sig själv och ställa ut allt som ingen på Abba-muséet ville ha. Hoppas att ni hängde med! Har jag vägarna förbi Ursand Camping & Resort i sommar så ska jag självklart stanna till och recensera min upplevelse. Enligt artikeln på SVT kan detta dock bli svårt.

”-För den som är nyfiken på museets samlingar är det dock inte bara att kika in– man måste nämligen vara gäst på Bert Karlssons anläggning.”

Bert Karlsson har troligtvis öppnat det enda muséet i hela världen där man behöver checka in på en camping för att få komma in. Jag kan inte tänka mig ett bättre sätt att garantera att ingen från musiketablissemanget i Stockholm ska komma och hälsa på!