Igår var det final i Eurovision! Jag tog med mig min 13 meter långa boa som jag fått av Anne-Lie Rydé och två flaskor champagne och drog ut på stan som vanligt. Stockholms kollektivtrafik har helt klart en hel del att förbättra när det kommer till tillgängligheten för oss som reser med fjäderboa.

När det gäller Eurovision-resultatet så kan jag faktiskt UNNA Portugal en seger. Har man varit med i 60 år så är det faktiskt på tiden att man får vinna. Att det var en skittråkig ballad som vann är naturligtvis katastrofalt, men ingenting kan bli värre än Jamalas seger förra året. Portugals låt handlar iallafall om kärlek och inte om deporteringen av krimtatarer 1944, så jag tycker ändå att det går åt rätt håll.

Rent generellt så tycker jag att Ukraina anordnat en acceptabel Eurovision i år. Mest för att mina förväntningar var lägre än Ukrainas BNP per capita. Jamala uppträdde lite för ofta och det var sällan man hörde exakt vad programledarna sa, men det var förmodligen lika bra. Arrangemanget var givetvis ingenting om man jämför med Stockholm förra året, men man får ändå ha visst överseende med att värdnationen ligger i krig. Ändå en helt okej ursäkt.

Sverige levererade en stabil femteplats och jag tycker Robin gjorde ett betydligt bättre jobb än i semifinalen i tisdags. Sen så är jag väldigt glad över Belgien också. Ingen låt har någonsin låtit mer som en Volvo-reklam. Italiens Francesco Gabbani älskade sig själv lite för mycket, och det stod tidigt klart att en apa på scenen inte var tillräckligt för att påkalla folks uppmärksamhet.

För övrigt så anser jag att det var skandal att Ruslana gjorde comeback utan att sjunga Wild Dances. Vem tror hon att hon är egentligen? Ge folket det de vill ha!

Nu kryper jag in i min kokong igen och inväntar februari 2018 så att Melodifestivalen kan börja igen. Lägg bubblet på kylning redan nu.