Camilla Läckberg och nachossemlan
avEdward Blom hann knappt ta sista tuggan julmat innan det var dags för Camilla Läckberg att ställa fram årets första semla! Det är ingen nyhet att Sverige på senare år fått en smått pervers relation till tokiga semlor där olika killar (det är alltid killar) ska uppfinna nya varianter. Till exempel wrapsemlan!
I år har Roy Fares tagit det ett steg längre och skapat en nachossemla, något som fått Camilla Läckberg att kalla honom för ”geni”. Om ni frågar mig så är jag dock skeptisk. Är det verkligen en bra idé att lasta så mycket grädde och mandelmassa på en så liten brödyta? Klarar verkligen det tunna brödet av att bära en så stor mängd grädde utan att det blir kladdigt och faller ner? Det känns inte som att man har tänkt efter!
Själva poängen med en semla är ju att den ska vara rejäl och lite skräckinjagande. Att själv behöva skrapa ihop sin semla och äta den på små brödbitar känns mest som en logistisk utmaning. Spontant så skulle jag säga att det blir alldeles för mycket grädde och för lite bröd, för att inte tala om den stora risken att grädden faller ner. Wrapsemlan blev en succé eftersom den var lättare att äta än en vanlig semla, men det här blir ju bara krångligt.
Vill man ha nachos så beställer man nachos, och vill man ha en semla så beställer man en semla. Kalla mig konservativ, men vissa saker måste faktiskt hållas isär. Att blanda ihop nachos och semlor är faktiskt inte ett genidrag. Det är bara dumt.