Camilla Läckberg är arg igen över att en kulturskribent inte gillar hennes böcker! Upprinnelsen till bråket började förra veckan när Ebba Busch Thor gästade Aktuellt och inte kunde svara på vem som skrivit Gösta Berlings saga, något som fått samtliga kulturskribenter att gå i taket och konstatera att någonting gått sönder i Sverige. Personligen så trodde jag att vi hade större problem med skolan än så, typ att folk inte kan koncentrera sig för att de får sudd kastade i huvet, men det verkar ingen riktigt bry sig om.

Är ju vid det här laget rätt härdad och obrydd över jargongen om mitt författarskap. Att det används som argument för att vi har obildade och okunniga politiker har ju varit populärt ända sedan Reinfeldt berättade i en intervju att han tycker om mina böcker. Själv tycker jag den sortens argumentation som i denna krönika här är både enfaldig och med en dryg och elitistisk von oben-attityd. Det visar ett förakt mot mina läsare som jag tycker är både ogrundad och osaklig. Ja jag skriver lättsam underhållning. Nej jag kommer inte få Nobelpriset i litteratur. Men jag är duktig på det jag gör, jag når många med tankar och idéer de kanske annars inte mötts av – och vem är det som ska avgöra vad som är bra och dålig litteratur? Och måste man välja? Själv har jag i mitt läsande liv varvat Marian Keyes med Tolstoj. Stephen King med Kafka. Bredd och mångfald inom litteraturen är något att vara stolt över – inget att håna och raljera över. Jag hoppas våra politiker varvar klassiker och smalare litteratur med bred underhållningslitteratur. Vi vill ju de ska vara nära folket? Eller hur? Och jag är ledsen Jens Liljestrand på Expressen Kultur – men folket läser Läckberg. Vem vet? Jag har sålt bra i Frankrike – kanske t om Macron läst nån Läckberg? ?

A post shared by Camilla Läckberg (@lackberg) on Nov 20, 2017 at 1:07am PST

Som vanligt när en debatt förs i Sverige så har folk svårt att hålla två tankar i huvudet samtidigt, men jag lutar faktiskt åt Team Läckberg i den här frågan. Jag är inte kulturskribent, MEN personligen så skulle jag vilja hävda att en politikers duglighet inte står och faller med vilka böcker de läser. En svensk politiker som citerar Molière i en partiledardebatt skulle väl inte direkt flyga fram i opinionen, och vem bryr sig om Macron har läst en Läckberg-bok eller inte?

Personligen så undrar jag mest när det är tänkt att en politiker ska ha tid att läsa en bok över huvud taget? Det känns lite väl magstarkt att ha de förväntningarna på sig, utöver att vara konstant anträffbara hela tiden, aldrig göra bort sig och inte vara rädd för han den arga programledaren i Agenda. Man får vara glad om de hinner klämma in en Läckberg-pocket på sommarsemestern.

Att svenska politiker inte kan någonting om litteratur är väl knappast deras eget fel heller? De har ju gått i samma svenska skola som alla andra, och om ingen annan i Sverige kan citera Molière så vore det ju märkligt om alla politiker skulle kunna det. Det är rimligt att politiker har högre krav på sig än andra, men man behöver ju inte ta det till överdrift.

Nämen… Redan Häxans första vecka i Frankrike gick den rakt in på 3:e plats på franska bestsellerlistan. Så om Macron vill hålla sig á jour bör han nog läsa lite Läckberg. Och Dan Brown – och Asterix! ??❤️

A post shared by Camilla Läckberg (@lackberg) on Nov 20, 2017 at 3:28am PST

Camilla Läckberg missar iallafall aldrig en chans att berätta att det går bra för henne i Europa. 2 timmar efter den första bilden så la hon upp den här och konstaterar att hon går hem i Frankrike också. Pernilla Wahlgren har kommenterat bilden och tycker att det är ”grymt”.

Kändis-Sverige mobiliserar mot kultur-Sverige, och det återstår att se vem som vinner! Det skulle inte förvåna mig om Björn Ranelid ger sig in i debatten vilken sekund som helst och säger att båda har fel och att de enda böckerna som politiker borde läsa är de som han själv skrivit eftersom de är sanningens elixir och klorofyllet som vi andas. Kom ihåg var ni hörde det först.