Foto: Robin Lorentz-Allard

Ett publikbråk rasar hos Skavlan! Uppgifter har kommit fram att den norska publiken i Skavlan får ett presentkort för 500 kronor som ersättning för att de ställer upp som publik i programmet, medan den svenska publiken inte får någon ersättning alls. Skandal!

Eftersom Skavlan spelas in i Stockholm så har det varit svårt att locka norsktalande publik, och därför har man under en tid provat locka norrmän med presentkorten. Det här har fått Statistföreningen i Sverige att rasa. Expressen rapporterar:

”Vi statister vill inte utnyttjas av produktionsbolagen vid tv-inspelningar. Vi får inget betalt för att vi ställer upp som publik. Det händer ibland att vi får betala för att vara publik. SVT har nu beslutat att ge 20 norsktalande publik varsitt presentkort på 500 svenska kronor när de är publik i ’Skavlan’. Vad får den svensktalande publiken?”

Alltså, det här är så skevt. Man ställer upp frivilligt som publik i ett tv-program och klagar därefter på att man inte får BETALT? Varför går man dit över huvud taget om man tycker det är så tråkigt och hemskt? Är det för att vara snäll och lojal mot produktionsbolag? I så fall kan jag komma på andra företag och organisationer som förmodligen skulle behöva deras hjälp och tid mer. Det finns massa meningsfulla saker man kan engagera sig i!

”Vi anser att SVT diskriminerar oss svensktalande. Vi klappar händerna och skrattar lika bra som den norsktalande publiken. Vi svensktalande får väl strejka vid nästa inspelning av ’Skavlan’ för att få betalt vid nästkommande inspelning”.

Där kom det! Ett av vår tids största samhällsproblem, dvs diskrimineringen av svensktalande i Sverige. Vi har det verkligen inte lätt!

”Kollar man sedan på många av de här stora tv-programmen som ”Idol” och ”Let’s dance” då får man dessutom betala för att sitta i publiken. Det är för jäkligt”

Är det verkligen FÖR JÄKLIGT att man får betala för att vara publik i Let’s Dance och Idol? Jag tycker inte det är speciellt konstigt att det kostar pengar att få vara på plats när program med miljonpublik spelas in. Själv skulle jag aldrig betala för det, jag vill kolla hemma och peta mig i naveln, men att det finns en marknad för det är inte konstigt.

”– Ett program utan publik blir ju tråkigt. Man hejar, hurrar, snackar lite och kommenterar vissa grejer. Då tycker jag att man åtminstone ska få någon typ av ersättning.”

Det känns verkligen som att Statistföreningen överskattat sin egen gärning. Jag har iallafall svårt att känna sympati för folk som frivilligt ”hejar, hurrar, snackar lite” och därefter klagar på att de inte får betalt. Det finns folk som har det värre.