Foto: SVT

En ny, svensk serie om Södermalm har lagts upp på SVT Play! Om inte det ger er ångest så vet jag inte VAD som skulle kunna trigga er, så grattis! Jag har dock kollat på de tre första avsnitten, och jag ville faktiskt inte sticka ut mina ögon! Det tycker jag ändå var ett bra betyg.

Vi kan ju börja med namnet. Juicebaren! När jag först fick höra namnet så ville jag mala ner min tv tillsammans med färskpressade apelsiner och ingefära och sälja den på Nytorget för 65 kronor. Efter att ha sett serien så har jag dock ändrat uppfattning. Jag trodde det skulle vara en public servic-finansierad reklamfilm för de sköna grabbarna på Joe & The Juice, men konstaterade snabbt att så inte var fallet. De driver ju med hela konceptet! Det är till och med en KVINNA som står i baren, och juicerna på menyn heter saker som ”hubba bubba subba” och det är ju heltokigt.

Serien kretsar alltså kring stammisarna i en juicebar på Södermalm. Bland annat en 35-årig arkitektkille utan kontakt med sina känslor och två bögar som inte vågar göra slut med varandra och måste vara artiga mot alla straighta de möter ”så att de inte ska tänka på att vi har analsex”. Dvs ett tvärsnitt av befolkningen på Södermalm!

Det är inte direkt några dramatiska intriger vi får vara med om. En skådis på besök i baren tappar bort en eventinbjudan. Kvinnan i juicebaren ger bort inbjudningskortet till en hemlös person för att göra en god gärning, men tyvärr visar det sig att personen inte alls är hemlös utan bara jobbar på en reklambyrå och har en kreativ klädstil. Hatar när det händer!

Det sista världen behövde var kanske en till serie om Södermalm, men det här är iallafall roligt. Dessutom så går Juicebaren inte ner i den typiska ”skoja om hipsters”-fällan som så många Södermalms-skildrare har gjort tidigare. Typ ”höhö alla killar har sotarmössor och äter surdeg”-betraktelserna som folk har drivit med sedan 2010. Man ba kom med något nytt, och det har Juicebaren faktiskt gjort! Det finns ändå ett visst djup i dialogen.

Juicebaren är knappast en serie som kommer att förändra världen, kanske inte ens Folkungagatan, men den är trivsam och lagom obekväm. Ungefär som en vegansk gryta man kan ha puttrandes i bakgrunden medan man förtränger att man tar CSN för att läsa en genuskurs.

Faktumet att jag gillar Juicebaren innebär troligtvis att alla andra utanför Stockholm kommer att hata den, men det är ju ingen nyhet. Jag står dock fast vid att den är sevärd!