Foto: Magnus Sandberg

Om det är någonting som svenska kändismän verkligen brinner för så är det rättigheter till havs! I en debattartikel från 2012 som numera får anses som klassisk så gick ett antal svenska kändisar ihop för att slå ett slag för rätten att dricka och köra båt. Bert-Åke Varg kallade lagstiftarna för ”terrorister”, men trots uppropet blev det ingen förändring.

Årets stora sjödebatt handlar däremot om vattenskotrar, och deras vara eller icke vara. En kändis som tydligt tagit ställning i debatten är Rickard Olsson, som tar vattenskotern i försvar. I en intervju med GT utvecklar Rickard sitt resonemang.

”– De som åker vattenskotrar är de lägst stående människorna i skärgården. De är minst ansedda. Men det är ett smidigt fordon. Sen om det är några idioter som kör idiotiskt framför allt inne i stan kan ju inte alla lida av det. Det är trots allt en minoritet.”

Rickard skräder verkligen inte orden när han berättar om det strukturella förtrycket mot vattenskotrar i skärgården. Jag har ingen aning om det som han säger är sant eller inte, men att många får lida av några få enstaka individers agerande är ju inte direkt något nytt under solen.

”– Vi åker till Sandhamn och käkar lunch. Som en ren och skär naturupplevelse. Vi tittar på sälar, käkar mackor och dricker kaffe. Så möter man någon och vinkar, då tittar de bort och skakar på huvudet. Det är skärgårdsrasism.”

Rasism kan te sig på många olika sätt, men ”skärgårdsrasismen” är kanske inte det största problemet vi har i det här landet. Hur man än vrider och vänder på det så är kanske inte äldre vita män i skärgården en utsatt grupp, oavsett om de sitter på en vattenskoter eller inte. Det är iallafall svårt att känna någon djupare sympati för ett uteblivet vattenskoter-hej i Sandhamn.

Som tur är så kan man söka tröst i naturen, och glädjas åt att skärgården är lika vacker oavsett vilken typ av fordon man sitter på. Det kan iallafall ingen ändra på!