Foto: Jerker Ivarsson

Släpp allt ni har, Isabella Löwengrip har gästat en podcast! I det senaste avsnittet av ”Nemo möter en vän” är det Isabella som är huvudpersonen, och jag har givetvis lyssnat. Om det är någonting vi verkligen fått lära oss av Isabella under de senaste åren så är det att hon är fylld av överraskningar, och podavsnittet med Nemo bjöd på en hel del information som iallafall kom som en nyhet för mig. Bland annat säger hon följande.

”Det som har varit svårt är offentligheten. Jag är ganska folkskygg egentligen, har svårt att ta intervjuer, gå ut bland folk. Om jag fick välja så hade mitt drömliv varit som Agneta Fältskog, köpa ett drömhus och aldrig lämna det. Det har varit det tuffaste, att göra något man inte trivs med i halva sitt liv”

Ett kändisskap kan såklart ha baksidor, men jag måste ändå säga att det kommer som en smärre chock när Isabella säger att hon gjort något som hon inte trivts med i mer än halva sitt liv? Det låter ju hemskt! Om inte annat så känns det som att drömmen om det lugna hemmalivet var svår att kombinera med visionen att bli världens mäktigaste kvinna.

Nu för tiden siktar inte Isabella på att bli världens mäktigaste kvinna, men lusten att vara hemma består.

”Jag trivs nog mest när jag är hemma. Min sambo är extremt extrovert, jag vill helst vara hemma. Vi vill göra olika saker”

För att vara någon som gillar att vara hemma så mycket så måste jag säga att Isabella reser förvånansvärt mycket, men jag antar att definitionen av ”hemma” kan variera! Hemma kanske är platsen där man parkerar husbilen!

Utöver att vara hemma så är Isabella även aktuell med en självbiografi som släpps till hösten. I podden säger Nemo att han reagerade då han läste en beskrivning av boken, som de facto inte är en självbiografi! Boken beskrivs istället som autofiktiv, ”med hänvisning   till att ordförväxlingar och situationer som återges i boken kanske inte blir exakt så som det var i verkligheten”. Nemo påpekar då att många läsare kanske kommer avfärda det som står i boken, och på det svarar Bella följande.

”Det hoppar väldigt mycket i boken för att skapa en dramatik, men framförallt så är det dialogerna man haft. man minns inte de dialogerna egentligen, men bara att det har varit en dialog som gått åt ett visst håll”

Det är naturligtvis svårt att återge dialoger ordagrant om de inte blivit transkriberade i realtid, men det tror jag inte heller att någon förväntar sig. Att hoppa fram och tillbaka är ett välkänt dramaturgiskt grepp, och den som läser Isabellas bok kan alltså inte förvänta sig en kronologisk redogörelse av allt som hänt. Det är lite oklart vad man kan förvänta sig istället, mer än att det kommer vara Bellas selektiva minnesbild!

En sak är iallafall säker, och det är att Bella motvilligt kommer behöva lämna hemmet för att göra PR. Det hoppas jag att hon klarar av, trots att hon inte gillar det egentligen.