I torsdags hade ”Förlåt mig” med Linda Lindorff premiär, och det var oerhört starkt! Ett förlåt är inte på riktigt om det inte sänds på Sjuan, som jag alltid brukar säga. Programmet går ut på att Linda Lindorff far kors och tvärs över Sverige och letar efter personer som vill be om ursäkt till någon de älskar, och en ursäkt är givetvis inte genuin om det inte filmas.

Jag såg hela första avsnittet, och blev lite besviken på tempot. Programmet höll på i en timme, och på den tiden hann endast två personer säga förlåt. Det första förlåtet kom efter 35 (!) minuter, och det kändes lite långdraget eftersom programmet heter ”Förlåt mig”. Programtiden borde halveras så att fler personer hinner säga förlåt! Lite som speeddejtingen i Bonde söker fru, fast med ännu sämre stämning!

Av förståeliga skäl så ville inte alla som var med i programmet vara med i programmet. En av personerna ville inte bli filmad över huvud taget men gick med på en ljudupptagning, vilket innebar att vi som tittade fick nöja oss med att enbart lyssna medan vi fick se en stillbild på personens hus. Den scenen var inte direkt material för Kristallen 2018.

Att göra tv av folks privatliv är inte direkt nyskapande, men formatet har helt klart fått en revival. TV3 har sänt ”Hemliga beundrare” hela vintern och låtit folk riva ut sina hjärtan ur bröstkorgen medan Malin Gramer står bredvid och säger ”wow vad häftigt”, och ”Förlåt mig” är ju samma sak fast lite mer socialrealistiskt.

Tidigare om en kändis knackade på ens dörr så kunde man vara säker på att de kom med goda nyheter. Till exempel att man vunnit 100.000 kronor i Postkodlotteriet! Nu för tiden så kan man dock aldrig veta vad som är på gång om en kändis står på tröskeln. Antingen så har man vunnit en ny Volvo eller så vill de exponera ett gammalt trauma. Man går inte ens säker i sitt eget hem längre!