Ny vecka, ny Melodifestival! Något som däremot inte var nytt var lokalen, eftersom programmet fortfarande sänds från Annexet! Den här veckan var Oscar Zia och Anis Don Demina programledare, och det var roligt att se två programledare som hade någon typ av kemi tillsammans för omväxlings skull! Under alldeles för många år har SVT gjort sitt bästa för att hitta konstiga programledartrios som inte känner varandra, men jag hoppas att det här året blir någon typ av uppvaknande och att de inser att programmet faktiskt blir roligare med programledare som kan prata med varandra utan att det blir konstig stämning. Nu går vi vidare till kvällens bidrag!

Anton Ewald. New religion. Det var några år sedan Anton var med senast, men man kan inte påstå att särskilt mycket har hänt. Det känns lite som att Anton legat nedfryst i ett kylrum för att nu komma tillbaka och ställa upp med samma typ av låt en gång till! Några års mello-karantän gjorde iallafall susen, eftersom han svischade vidare direkt till final. I segerintervjun med Björkman var han nästan överdrivet glad, och det kändes som att han trodde han redan vunnit finalen. Det finns trots allt gränser för hur glad man borde vara för att få framträda på Annexet!

Julia Alfrida. Rich. Julia Alfrida fick vara med i Melodifestivalen eftersom hon vann Svensktoppen nästa, och historiskt sett har det inte varit ett bra tecken eftersom de låtarna inte brukar gå särskilt bra. Det här året tyckte jag låten var bra, men eventuellt lät det kanske lite väl mycket som Lourde. Svenska folket var dock inte övertygade, och resan tog slut redan ikväll.

WAHL feat. SAMI. ”90-talet”. 90-talet har varit inne i några år nu, men det finns uppenbarligen gränser för hur långt man kan ta det. Låten lät bättre på pappret än vad den faktiskt var på riktigt, och även om nivån på kvällens bidrag inte var lika hög som förra veckan så gjorde den inget större avtryck på mig.

Frida Green. ”The silence”. En sak är iallafall säker, och det är att Frida var allt annat än tyst! Man vet aldrig var man har ballader i Melodifestivalen eftersom det kan gå lite hur som helst, men ikväll var sånginsatsen var stabil och räckte till Andra Chansen!

Eva Rydberg & Ewa Roos. ”Rena rama dingdong”. Sveriges pensionärer har varit avskärmade från samhället i snart ett år, men Eva och Ewa visade blev utsläppta ikväll och visade var skåpet ska stå! Absolut en blivande klassiker om ni frågar mig! Jag tycker synd om den stackare som kommer behöva möta dem i Andra Chansen, och om det är någonting som folk gillar så är det en skräll.

Patrik Jean. ”Tears run dry”. Lät det inte lite som en The Mamas-låt? Med tanke på att de ska vara med även i år så hade det kanske varit bättre att satsa på något annat!

Dotter. ”Little tot”. Jag vet inte vad ni kände, men jag tror absolut att Dotter kommer vara ett av de bidrag som blir farligast i finalen. Det är trots allt tredje gången gillt som hon är med och tävlar, och med tanke på vilka låtar vi hört hittills i årets Melodifestival så borde hon ha en rimlig chans. Det är dags nu!

Rent musikaliskt var det kanske inte lika bra låtar som förra veckan, men jag måste ändå säga att jag tycker helhetsintrycket av sändningen var bättre ikväll! För övrigt så tycker jag att programmet klarar sig betydligt bättre utan livepublik än vad jag inledningsvis trodde. Jag saknar såklart att se folk vifta med ballonger mer än allt annat, men det är inte lika mycket begravningsstämning som förväntat. Nästa vecka ses vi på Annexet igen!

Samtliga foton: Peter Wixtröm