Foto: Robin Lorentz-Allard

Det kan kännas avlägset just nu, men snart är det Melodifestival igen! Nästa år kommer allt vara precis som vanligt, men redan nu har SVT meddelat att förändringar i regelverket är att vänta i tävlingen 2022. Aftonbladet Nöje rapporterar.

”Reglerna är tänkta att börja gälla till tävlingen 2022 och innebär ett krav på kvinnliga låtskivare till samtliga tävlingsbidrag, med undantag för dem som är skrivna av en person.”

Att SVT vill få in fler kvinnliga låtskrivare i Melodifestivalen är inte konstigt. Med tanke på hur mycket Thomas G:sson och Jimmy Jansson har behövt flänga runt i olika greenrooms under de senaste årens melodifestivalturnéer så är det inte mer än rätt att de får lite avlastning och att nytt blod släpps in i tävlingen.

”– Varje år får vi ganska mycket kritik för hur det ser ut på upphovssidan. Det är något vi tar på största allvar och vi vill se en större andel kvinnliga upphovspersoner. För att hjälpa den utvecklingen så inför vi från 2022 att alla bidrag ska ha en kvinna på upphovet helt enkelt, säger Melodifestivalens tävlingsproducent Karin Gunnarsson.”

Om ni frågar mig så är snarare det största problemet med Melodifestivalen att det är samma låtskrivare bakom många av låtarna? Av årets 28 bidrag i tävlingen stod Jimmy Jansson bakom 5 stycken, och Thomas G:sson hade 4. Det innebär alltså att samma två personer stod för nära en tredjedel av bidragen. Visserligen samarbetade de med andra låtskrivare, men det borde ändå ses som en typ av fattigdomsbevis att samma personer är involverade i så många av bidragen.

Om SVT verkligen hade velat röra om i grytan borde de sätta en gräns att varje låtskrivare bara får ha med en låt per år i tävlingen. Det hade kanske inte blivit bättre musikaliskt, men det hade iallafall gett SVT den bredd de säger att de eftersträvar. Då hade Jansson och G:sson förhoppningsvis bara fått med sin allra bästa låt, och samtidigt gett plats till andra.

Spontant tycker jag att SVT ger låtskrivarna alldeles för mycket strålkastarljus och uppmärksamhet i tävlingen, och i synnerhet i årets tävling. Inslagen innan varje bidrag där låtskrivarna blev intervjuade istället för artisten var ett bra exempel på en lösning som inte var speciellt bra för någon. Många av låtskrivarna gick inte genom rutan, och om artisterna fick man inte veta särskilt mycket. Låtskrivarna borde hållas i bakgrunden och filmas lite snabbt i greenroom på sin höjd!

Jämställdhet i musikbranschen är viktigt, men om ni frågar mig är det viktigaste för Melodifestivalen att låtarna faktiskt går att lyssna på och att det finns en variation i vem som har skrivit dem. Har man med samma låtskrivare år ut och år in i olika konstellationer så börjar allt till sist att låta likadant, och då kommer Melodifestivalen bli irrelevant.