Jag kastade min iPhone. Och slås nu i efterhand av att jag känner mig mer samlad. I stort alltså. Som människa. Allt går för fort. Och vi får liksom aldrig tid för hjärnan att bearbeta saker i lugn och ro. En bra kompis till mig lägger mobilen så han kan se den när han duschar. För att inte missa något. Otroligt ju. Det skapar ju en stress såklart. Men ännu farligare är – tror jag – att vi slutar fundera över det som är värt något i längden. Allt är bara här och nu. De långa målen och milstolparna blir diffusa. Jag håller på att göra en lista på saker jag vill göra på några års sikt. Och det är härligt för jag har hjärnlugn till det nu. Jag vill åka ett särskilt tåg i Afrika jag har läst om. Jag vill åka till Island också. Jag vill ha en timrad stuga utan el och vatten nånstans ingenstans i Sverige. Jag vill dricka en dry martini vid Comosjön med en pianist nånstans i närheten i sommar medan Sandhra gör sig i ordning på rummet. Det är SAKERNA jag vill göra och ha. Sen kommer ju känslorna jag vill känna. Som också kräver någon sorts målmedvetenhet. Ska skriva ned dem. Jag är nyfiken på vad ni vill göra. På riktigt. Berätta. Jag vill höra. Vad rör ni er mot? Vilka delmål har ni?

A post shared by Calle Schulman (@calleschulman) on Mar 13, 2018 at 1:19am PDT

Släpp allt ni har, nu har Calle Schulman fått en ny, spännande insikt! Som ni kanske känner till så kastade han sin iPhone för några veckor sen, och nu berättar han hur otroligt härligt det är att leva utan den. Detta gör han självklart genom ett inlägg på Instagram. Ingenting utstrålar ju mer frihet och oberoende av teknik än att lägga upp en bild på Instagram där man berättar hur fri man är när man inte längre behöver tänka på sociala medier!

Att Calle Schulman har skaffat en iPad för att kunna instagramma nu när han inte har en iPhone längre är såklart helt rimligt. iPaden tar man ju bara fram när man verkligen, VERKLIGEN behöver lägga upp något otroligt viktigt. Till exempel när man bara MÅSTE berätta att man vill ta ett glas vid Comosjön om några år!

I Calles kommentarsfält så berättar massa personer om hur mycket de skurit ner på sitt mobilanvändande och att de knappt använder sina telefoner över huvud taget längre. Därför så kan jag känna att det är lite märkligt att de lägger ner tid på att kommentera på en offentlig persons instagram som de inte känner?

Jag tänker att det borde vara det första man drar ner på om man vill sluta använda tidskrävande, modern teknik? Istället så ger teknikvägrarna virtuella ryggdunkningar till varandra på sociala medier och berömmer varandra för att de slutat använda sina smartphones. Det är ungefär som elallergiker som inte har några problem att vara med på tv. Det går inte ihop!

Jag brukar inte dra Magnus Uggla-referenser så ofta, men jag kan bara tänka på hans albumtitel ”va ska man ta livet av sig för om man ändå inte får höra snacket efteråt?”. Hur ska man kunna skryta om att man slutat använda modern teknik om man inte får berätta om det på sociala medier?

Om ni frågar mig så tycker jag att Calle Schulman även borde slänga sin gamla Nokia som han använder istället för sin iPhone. Varför ska man kunna bli nådd över huvud taget när man istället kan sitta och planera afrikanska tågresor som man vill göra i framtiden? Tänkvärt! Hoppas det finns wifi på tåget.