Igår så stod det klart. Det blir David Lindgren som leder Melodifestivalen 2018! Om det är någonting som SVT har lärt sig så är det att svenska folket HATAR ett nytt ansikte i Melodifestivalen, och därför så känns det tryggt men lite fegt att låta David Lindgren leda tävlingen i ett år till.

Personligen så har jag inte så mycket för David Lindgren, men det är ju sällan jag tycker samma sak som resten av Sverige. Om jag har förstått det hela rätt så verkar folk i allmänhet tycka att han är ”skön” och rolig, och då ska inte jag stå i vägen.

Helt ärligt så blir det faktiskt fel oavsett vad SVT gör. Folk kommer alltid gnälla oavsett vem de utser. Blir det en man så gnäller folk över att det inte blev en kvinna, blir det en kvinna så gnäller folk över att det inte blev en man, och om det blir både en man och en kvinna så gnäller folk över att det är heteronormativt och brist på mångfald. Aftonbladet rapporterar:

”Melodifestivalens projektledare Anette Helenius är väldigt nöjd med David som val men bekräftar att de pratat med många olika profiler.

– Vi har alltid parallella diskussioner, det har vi nu också. De flesta artister nu är uppbokade tre-fyra år framåt, vi har diskussioner med flera om när de skulle kunna vara med, säger hon.”

På något sätt känns det här som en efterhandskonstruktion. Att ”de flesta artister” är bokade under FYRA år framöver känns faktiskt lite som en överdrift. Jag vet inte mycket om hur musikbranschen fungerar, men att folk inte ska ha en lucka på fyra år för att kunna leda mello känns orimligt. Ska det verkligen vara så svårt att hitta någon?

Det har länge pratats om hur svenska företag har svårt att hitta rätt kompetens, och nu verkar det som att problemet har nått allra längst in i Sveriges hjärta. Melodifestivalen! Det finns knappt NÅGON person i Sverige som både är rolig OCH kan sjunga! Om ni frågar mig så är det här ett allvarligt samhällsproblem som omedelbart behöver få en lösning innan det är för sent.