Känns egentligen meningslöst att skriva något idag. Satt på jobbet på Kungsholmen igår eftermiddag och räknade ner tiden som vanligt. Skulle till Söder och dricka bubbel för att klara av att se på Let’s Dance senare under kvällen. På min Facebook ser jag hur Aina Lesse från Paradise Hotel 2013 frågar vad fan som har hänt på Drottninggatan, och då måste jag gå in på Twitter och kolla och då fattar jag att det är kört.

Därefter känns allt surrealistiskt. Vankade runt på jobbet lite halvt hysterisk och kunde inte gå någonstans eftersom det samtidigt gick rykten om skottlossning på Fridhemsplan ”och eftersom det står på DN måste det ju stämma”, tänkte jag.

Efter en stunds tvivel packar vi ihop våra grejer och beslutar oss för att gå från Kungsholmen till Sundbyberg för att försöka ta oss vidare därifrån, och det kändes som att resten av Kungsholmen tänkte ungefär samma tanke för jag har aldrig sett så många personer vandra längs Pampas. Folk bara gick och det kändes som jordens undergång!

Kom fram till Sumpan, visste inte vad jag skulle göra, beslöt mig för att försöka ta mig till min kompis i Kista eftersom jag inte pallade vara ensam. Ursprungsplanen var att vi skulle ut på stan och ta några glas senare på kvällen men jag fattade ju att det var kört, så jag bad min kompis att skita i allt och köpa två flaskor champagne istället innan Systembolaget stänger. Kosta vad det kosta vill! Skönt att man kan tänka klart även i krissituationer.

Kom till Kista två timmar senare tack vare tre byten och överfulla bussar som ingen åker med annars. Nås av beskedet att det inte blir något Let’s Dance, och just där och då kändes det verkligen som att apokalypsen var framme. Jag vet att det är töntigt, men det gjorde mig lite tagen. Hakar alltid upp mig på konstiga detaljer i krissituationer, men jag kan inte rå för det. Trodde aldrig att jag skulle sakna David Hellenius och Tilde de Paula.

Åkte hem till Hässelby några timmar senare och ingenting märktes, men jag kunde inte sluta tänka på Åhléns City. Jag har tappat räkningen på hur många gånger jag gått dit direkt efter jobbet och sprutat på mig gratis parfym innan jag ska någon annanstans, och det var väl egentligen bara ren tur att jag inte flexat ut en timme tidigare från jobbet igår och gått dit.

Egentligen så hatar jag alla ”det kunde varit jag”-texter som alltid skrivs efter sånahär attacker, men ändå så vill jag skriva en egen ”det kunde varit jag”-text? Tror att jag börjar bli tokig!

Ber om ursäkt om ni tycker jag är konstig och okänslig som sitter här och skriver om att Let’s Dance är inställt när folk har dött, men den här texten är egentligen mest för min egen skull. Och jag är säker på att någon annan säkert har skrivit något ännu dummare än jag. Det brukar vara så iallafall.