På lördag så är det ÄNTLIGEN melodifestival igen! Som jag har väntat! Jag är mer laddad än vad Anna Book var förra året innan hon blev diskad, och det säger inte lite. Jag vill bli kvävd av en fjäderboa och somna med tungan i ett glas bubbel varje lördag kväll i sex veckor framåt!

En person som inte verkar vara lika laddad inför Melodifestivalen är Charlotte Perrelli. Det känns problematiskt eftersom hon är en av artisterna som ska vara med och tävla. Nöjesbladet rapporterar:

”På lördag står hon på Melodifestivalens scen som tävlande artist för fjärde gången. Men Charlotte Perelli, 42, är inställd på att låten ”Mitt liv” kommer göra fiasko i tävlingen.

– Även om jag åker ut med huvudet före, som jag förmodligen gör, så gör det inte så mycket, säger hon i Nöjesbladets nya tv-show ’Trus möter'”

Inte ens Charlotte Perrelli själv verkar tro på sin låt! Det känns ju inte speciellt lovande. Om inte ens hon själv tror att den kommer gå vidare, vem ska då göra det? Det känns ju trist att ta ut en sistaplats i förskott.

”För första gången har hon skrivit låten själv, tillsammans med musikern Lars Hägglund, men hon vågar inte hoppas på tävlingsframgång.

– Jag tror inte jag går till final. Jag tror inte jag går till andra chansen, säger hon i tv-programmet.”

Jag förstår att Charlotte inte vågar ha så höga förväntningar eftersom svenska folket rent generellt tycker om ”Det vet du” och bongotrummor, men ändå. Bara för att man gör en ballad så behöver ju inte det betyda att man åker ut med huvudet före och blir bränd på bål. Har man en bra låt så spelar ju inte sånt någon roll.

Charlotte Perrelli känns lite som Melodifestivalens egna Marie Antoinette? Sötebrödsdagarna är över, folket har tröttnat, hon har insett att allt är över, och nu kvarstår bara den slutgiltiga förnedringen. En sistaplacering i Melodifestivalen har blivit den moderna, glittriga varianten av giljotinering på torget. Historien upprepar sig som vanligt!